Kapitel 7 ( Kapitel 1, 2, 3, 4, 5, 6)
Den anställde fick mycket sympati och stöd från kollegor, det kom sms, mail, vykort och telefonsamtal. Man uttryckte ilska över omplaceringen, bestörtning över att det fria ordet inte var så fritt och att pekpinnen bara riktats åt ett håll.
Samtidigt kände många att arbetsgivarens handling tydligt visade vart skåpet skulle stå; det var bäst att böja ner huvudet och rätta in sig i ledet. Och trots en känsla av att det som skett med den anställda var fel vågade man inte stå upp för det inför arbetsgivaren. Man hade ju valt ”att hoppa på tåget” med allt som det innebar.
Den anställdes närmaste kollegor visade sig dock vara av ett starkare virke och uppvisade civilkurage nog att med kraft stå upp för sina åsikter.
De påtalade sitt missnöje, påpekade felaktigheter, ställde provocerande frågor till såväl närmaste chefen som förvaltningschefen. Den sistnämnda valde att sända svar där denne påtalade att den inte fann det meningsfullt att svara på deras frågor.
Med företagsvårdens närvaro och stöd fick de som opponerat sig mest ha extra möten och en handlingsplan för att förbättra samarbetsproblemen, och med samarbetsproblem syftade de till att kollegorna hade en avvikande mening.
Företagshälsovården satt med handen på chefens axel i enskilda samtal med personal och gav chefen mandat till att gråtandes ifrågasätta personalens intentioner vid särskilda tillfällen utifrån vad den anställde skrivit i sin blog.
Till de som nyttjade den verksamhet som den anställdes arbetsplats erbjöd gavs ingen förklaring, detta trots att flera av dem kontaktade chefen med direkta frågor. Den anställde var sjukskriven var det enda svar som fick ges.
Barnen i verksamheten undrade, oroades och drog egna slutsatser. De märkte att deras personal inte mådde väl, de undrade när den anställde skulle komma tillbaka, hur den mådde och varför den var sjuk.
Några av barnen fick för sig att det var något de gjort som var orsak till den anställdes frånvaro, att det var deras fel. Personalen försökte förklara så gott det gick utifrån de direktiv de fått om vad som fick sägas.
Personalen kontaktade förvaltningschefen med sin oro över hur barnen tog det men fick inget gehör för det.
De liksom den anställde lämnades utan stöd.
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar