Människor jag känner har sökt min tjänst. Bra människor, kompetenta och trevliga som kollegor. Det blir liksom verkligt nu. Jag har slutat, jag är inte anställd längre. Jag är inte längre, T fritidspedagog på en skola i byn, jag är T in between jobs... Känns märkligt.
Jag hoppas att någon av dem får tjänsten, jag missunnar dem verkligen inte möjligheten till en ett fast jobb, det är de värda. Min olycka blir deras lycka. Fast jag vill ju gärna tro att min olycka även blir min lycka så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar