Sagan om brott och straff anno 2009
Kapitel 3 (Kapitel 1 Kapitel 2)
På arbetsplatsen fortgick processen med den psykosociala arbetsmiljön. Företagshälsovårdens sammanställning av personalintervjuer var klar och deras analys presenterades för personalgruppen. Arbetet med kartläggningen av arbetsmiljön var beställd och betald av ledningen, det är så den privata företagshälsovården fungerar, den beställs, betalas och därmed också kontrolleras av ledningen. ”Man får det man betalar för”.
Sammanställningen gav alla en mycket tydlig bild över situationen. Personalen tyckte om sina jobb, trivdes med sina arbetsuppgifter och kollegor. Man ansåg inte att det fanns informella ledare i personalgruppen. Däremot saknades det helt förtroende för chefens förmåga att på ett korrekt och kompetent sätt ha personalansvar, det var samtliga rörande överens om.
Analysen av sammanställningen speglade dock en helt annan bild, i den lade företagshälsovården och ledningen problemet i knät på personalgruppen. Det var nu upp till dem att lösa situationen, de ställdes inför ett ultimatum, antingen hoppar ni på tåget eller inte. Valde man att hoppa på tåget så innebar det att man tog sitt ansvar att förbättra arbetsmiljön, med det valet visade personalen också sitt stöd till chefens förmåga att vara en god ledare sa man.
Den som skulle köra tåget, chefen, var bara tyst, satt längst bak i salen och betraktade. Inga garantier gavs till personalen att ”lokföraren” hade tillräcklig kompetens för sitt uppdrag.
Kapitel 3 (Kapitel 1 Kapitel 2)
På arbetsplatsen fortgick processen med den psykosociala arbetsmiljön. Företagshälsovårdens sammanställning av personalintervjuer var klar och deras analys presenterades för personalgruppen. Arbetet med kartläggningen av arbetsmiljön var beställd och betald av ledningen, det är så den privata företagshälsovården fungerar, den beställs, betalas och därmed också kontrolleras av ledningen. ”Man får det man betalar för”.
Sammanställningen gav alla en mycket tydlig bild över situationen. Personalen tyckte om sina jobb, trivdes med sina arbetsuppgifter och kollegor. Man ansåg inte att det fanns informella ledare i personalgruppen. Däremot saknades det helt förtroende för chefens förmåga att på ett korrekt och kompetent sätt ha personalansvar, det var samtliga rörande överens om.
Analysen av sammanställningen speglade dock en helt annan bild, i den lade företagshälsovården och ledningen problemet i knät på personalgruppen. Det var nu upp till dem att lösa situationen, de ställdes inför ett ultimatum, antingen hoppar ni på tåget eller inte. Valde man att hoppa på tåget så innebar det att man tog sitt ansvar att förbättra arbetsmiljön, med det valet visade personalen också sitt stöd till chefens förmåga att vara en god ledare sa man.
Den som skulle köra tåget, chefen, var bara tyst, satt längst bak i salen och betraktade. Inga garantier gavs till personalen att ”lokföraren” hade tillräcklig kompetens för sitt uppdrag.
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar