Kapitel 5 ( Kapitel 1, 2, 3, 4)
Den anställde erbjöds samtalsstöd på företagshälsovården av förvaltningschefen. Samma företagshälsovård som pekat ut personalen på dennes arbetsplats som gnällig, onyanserad och orättvis i sin bedömning av den egna psykosociala arbetsmiljön.
Den anställde sa sig inte vara bekväm i att ha samtalsstöd hos dem som var så involverade på arbetsplatsen, samt kände obehag i vetskapen att företagshälsovården är rapporteringsskyldig till arbetsgivaren.
Att anförtro sig till någon som betalas av och rapporterar till den man ligger i konflikt med var inget som lockade den anställde som därmed avböjde erbjudandet.
Förvaltningschefen var då tydlig med att påtala att det var den anställde själv som valt att tacka nej till erbjuden hjälp, det påtalades också att försäkringskassan kunde ställa sig på tvären om en sjukskriven valde bort erbjuden behandling.
Den anställde svarade med att säga att den hade förtroende för sin läkare på vårdcentralen och att det där fanns samtalskontakt att få.
Kommuntjänstemannen frågade då vilken specialkompetens den anställdes läkare hade.
Den anställde tvekade med svaret, var denne verkligen skyldig att till arbetsgivaren redogöra för vilken kompetens dennes läkare hade.
Förvaltningschefen bedyrade att man som arbetsgivare enbart ville se till den anställdes bästa, att denne fick den hjälp den var i behov av.
Och med det avslutades mötet och den anställde vars välmående sades vara så prioriterat av ledningen sändes hem ensam utan ytterligare kontakt fram tills nästa förhandlingskallelse kom.
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar