Fakta eller fiktion del 7

Sagan om brott och straff anno 2009
Kapitel 7 ( Kapitel 1, 2, 3, 4, 5, 6)

Inom loppet av ett par veckor kallades det till den slutliga MBL-förhandlingen där en ombudsman från det fackliga regionkontoret företrädde den anställde.
Vid detta möte var inte den anställde med, det var inte brukligt att denne var med lät regionsombudsmannen meddela.

Den anställde väntade oroligt på besked vid telefonen hela eftermiddagen. Mötet drog ut på tiden, förhandlingen pågick i närmare tre timmar.
När den fackliga representanten ringde meddelades den anställde att arbetsgivaren inte gjort avkall på sitt krav om omplacering. De hävdade att ett framtida samarbete mellan den anställde och chefen var omöjligt och att i valet mellan dem båda valde arbetsgivaren att behålla chefen på nuvarande arbetsplatsen.
Ombudsmannen berättade vidare att i sådana här fall har facket egentligen inget att säga till om då arbetsgivaren är i sin fulla rätt att omplacera anställda.
Han sa också att fackets jurister skulle kolla vidare på ärendet då man ansåg att allt inte gått rätt till samt att det skulle kunna vara högintressant för dem att driva ett fall där en blog ligger till grund för en konflikt.
Ombudsmannen berättade för den anställde att man från fackets sida såg mycket allvarligt på hela situationen på arbetsplasten och att de meddelat arbetsgivaren att facket noggrant skulle följa upp den psykosociala arbetsmiljön under kommande höst.

Den anställde, som trots starka tvivel ändå innerst inne haft en liten gnutta hopp om att få återvända till sin arbetsplats mådde nu ännu sämre än tidigare.
Dagar av gråt och förtvivlan följde. Den anställde tvingades att på läkarens starka inrådan ta både ångestdämpande medicin och sömnmedel för att inte helt tappa fotfästet.

Någon ny information till personalen på den anställdes arbetsplats gavs inte, arbetsgivaren hade ju redan flera veckor tidigare föregått de fackliga MBL-förhandlingarna och meddelat omplaceringsbeslutet.

Den lokala fackrepresentanten kontaktade den anställde och sa att det inom mycket kort skulle kallas till nytt möte på kommunkontoret där den kommande omplaceringen skulle diskuteras. Den anställde skulle där få de olika alternativa arbetsplatserna presenterade för sig, den anställde skulle få möjlighet att se över dem och göra sitt val. Arbetsgivaren hade påtalat att det var av största vikt att omplacering skedde i samförstånd med det bästa för arbetstagaren i tanken.