Tisdag kl 16.00, då ska det avgöras, hur det ska bli, vad som ska hända. Framtiden läggs i någon annans händer. Jag känner oro, rädsla, maktlöshet och tvivel.
Det var inte så här det skulle vara nu. Jag hade tänkt spela kubb, räkna poäng i superstar, spela Fia utomhus, måla drakar och blicka framåt. Det nu det ska bli ett avslut, säcken ska knytas ihop för att öppnas på nytt i höst. Det är nu det som såtts skall skördas.
Men istället står jag vid sidan om, utanför, utelämnad och ser på utan att få delta. Med sorg i hjärtat iakttar jag på avstånd, saknar, längtar & önskar att allt vore som förut.
Det känns som om jag sviker. Förtroende, stabilitet och trygghet, sådant som tagit veckor och månader att bygga upp rycks helt abrupt utan vettiga förklaringar bara bort från dem. Vad ska de tro, kommer de att tveka lite mer innan de visar samma tillit igen?
Det kommer att bli ytterligare en natt med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket funderande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar