Idag är det gemensam samling och starten på det som komma skall. Jag känner mig utanför, utelämnad, utstött.
Jag vill vara med men får inte. Det är en mycket märklig känsla att plötsligt inte vara en del av gruppen, att inte längre ha en tillhörighet. Det här har ju varit en del av min vardag i hur många år som helst, att nu stå utanför känns inget bra alls.
Hur kunde det bli så här???
1 kommentar:
När man väljer att blunda och inte ta tag i problem direkt när de uppstår så växer de helt enkelt en över huvudet. Jag tror att det är det som hänt här och det är inte ditt huvud jag talar om. Så just nu slås det vilt omkring och i slutändan så kommer det inte att bli bra för någon alls, tyvärr. Synd bara om dig som hamnat i skottlinjen och ska behöva utsättas för detta egentligen helt i onödan. Kram på dig! /O
Skicka en kommentar