Koncentrerar mig på att andas lugnt, att inte låta gråten ta över, inte släppa in paniken. Det är svårt, det kräver en styrka långt ifrån den jag i dagsläget besitter.
Kaos, fullständig kaos, finns inget annat sätt att beskriva situationen just nu. Det har inte riktigt sjunkit in ännu, vad händer när det gör det?
Det är som om jag bara handlar om det här nu. Jag är "problemet", inget annat. Allt kretsar kring det, det blir destruktivt, klaustrofobiskt. Apatin hotar att ta över.
Koncentrerar mig på att andas lugnt.... andas in, andas ut, andas in...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar