Tifo tipsade mig om den här artikeln i Dagens juridik:
"Justitiekanslern, JK, kritiserar en rektor för hans agerande med anledning av en lärares insändare i en morgontidning.Rektorn för en gymnasieskola framförde vid ett möte och i ett mejl kritik mot en lärare som skrivit en kritisk insändare om skolans ledning i en morgontidning.Kritiken tyder enligt Justitiekanslern, JK, på att rektorn inte fullt ut har förstått vidden av meddelarfriheten och de anställdas yttrandefrihet. Det finns därför anledning att framhålla meddelarfrihetens stora betydelse som ett värn för yttrande- och informationsfriheten i vårt samhälle, skriver JK.
Därmed inte sagt att en chef eller överordnad aldrig får uttala missnöje med den som lämnat uppgifter till media på ett sätt som chefen uppfattar som illojalt. I nu aktuellt fall får dock detta utrymme anses vara mycket begränsat, menar JK.Genom att vid två tillfällen inför lärarkollektivet ifrågasätta varför läraren skrivit insändaren har rektorn klart gått över gränsen för vas som är godtagbart med hänsyn till den tryckfrihetsrättsliga regleringen. Han kan därför inte undgå kritik för sitt handlande."
Kanske skulle jag drivit mitt fall mot min arbetsgivare vidare trots flatheten från facket.
Här fick ju rektorn "smäll på fingrarna" bara för att denne kritiserat att den anställde skrivit en insändare.
Jag blev tvångsförflyttad och mina närmaste kollegor blev "varnade" för att de kommenterat min blogg.
Med rätt stöd från facket och lite mer jävlaranamma och mindre dåligt mående hos mig själv hade jag nog banne mig kunna vinna mot dem, det blir jag mer och mer övertygad om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar