Ikväll träffade jag mina fd kollegor på ett hak i byn. Det blev väldigt mycket skratt, fniss & trams. Mr G sa vid ett tillfälle "Det är för få män på mitt jobb"...
Det var härligt att träffa dem, de gör gott för själen.. Det är ont om goda skratt nu förtiden. Jag mådde bra under hela kvällen, jag gillade verkligen umgänget!
Men sen när kvällen tar slut och jag kommer hem så har jag svårt att få det där goda att stanna kvar. Väl hemma blir det så verkligt att jag står vid sidan om. De fattas mig och det gör ont! Trots all glädje och värme som jag känt under kvällen så kan jag inte hindra tårarna att rinna av saknad.
Jag försöker trösta mig själv med att de flesta av dem är nära vänner ändå, utan jobbet, att de finns kvar i min närhet trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar