Bättre fly än illa fäkta...

Ofta känner jag en saknad och sorg över att jag numera inte längre är en del av kollegiet. Men när det stormar förändringsvindar med kraftiga neddragningar och försämringar, känns det faktiskt skönt att stå utanför. Och jag drog en lättnadens suck över att det var en annan personal som häromdagen fick höra "jag trodde det bara var en fis, men det kom mera...".

Nästa fredag ska jag träffa mina fd kollegor över en bit mat på den där restaurangen i byn som serverar vegetarisk kyckling...
Ser väldigt mycket fram emot att träffa dem!