Precis hemkommen efter en alldeles fantastisk kväll i Cloetta Center! Drygt två timmar med underbar, trollbindande, glädjefylld, medryckande musikunderhållning.
Lasse anno hösten -09 är lite rockigare, lite tyngre, lite mörkare, lite mer suggestiv än vad han varit tidigare. Jag fick Thåström-vibbar, främst på låtarna från senaste skivan, och inte mig emot. Lasse och Thåström, det bästa av två världar!
Det är verkligen inte alla förunnat att bli profet i sin egen hemstad, men det är Winnerbäck. Han berörs tydligt av kärleken och responsen från publiken. Textrader innehållande Berga, Stångån, kyrktorn på slätten, ryd, replokalen bortom järnvägen, skäggetorp mm har självklart en större betydelse för många i Cloetta Center än på Fyrishov i Uppsala. När en låt som Söndermarken dessutom ackompanjeras av en bakgrundsfilm med bilder från Ekholmsskolan, Tuvgatan, Skylten, Östbergaskolan (som inte finns längre) och Skäggetorps gymnastiksal så talar det självklart extra till våra östgötska hjärtan.
Tiden bara sprang iväg, jag ville att det aldrig skulle ta slut, min första tanke när lamporna tändes i taket var; att jag vill gå på morgondagens konsert också. Jag vill lyssna till och sjunga med i Fribiljett till himlen, Elegi, Hugger i sten, Solen i ögonen och alla 18 verser i Söndermarken.
Med en alldeles underbar känsla i kroppen lämnade vi CC ikväll. Vi gick till bilarna med ett lite småfånigt leende på läpparna, kvar fanns känslan av gåshud från t ex Om du lämnade mig nu och stickandet i händerna efter att ha klappat takten nästan 2 timmar i sträck.
På vägen hem kunde jag inte låta bli att jämföra denna kväll med Madonnas tillställning på Ullevi i somras. Det är som att jämföra mammas potatismos med felix pulvermos, sommarsolen med solarium eller en picknick med nobelfesten.
Det ena var äkta, varmt, kärleksfullt i all sin enkelhet, glädjefyllt och musiken har tveklöst huvudrollen medan det andra kändes oäkta, tillrättalagt, plastigt, svulstigt, storartat, själslöst och där showen och artisten Madonna var långt viktigare än musiken.
Jag ångrar inte att jag la dyra pengar på biljett till Madonna, men har inget behov av att se henne igen, men Lasse skulle jag som sagt gärna uppleva redan imorgon igen. Men jag får ge mig till tåls till premiären av sommarturnén på Stångebro i juli 2010.
Lasse anno hösten -09 är lite rockigare, lite tyngre, lite mörkare, lite mer suggestiv än vad han varit tidigare. Jag fick Thåström-vibbar, främst på låtarna från senaste skivan, och inte mig emot. Lasse och Thåström, det bästa av två världar!
Det är verkligen inte alla förunnat att bli profet i sin egen hemstad, men det är Winnerbäck. Han berörs tydligt av kärleken och responsen från publiken. Textrader innehållande Berga, Stångån, kyrktorn på slätten, ryd, replokalen bortom järnvägen, skäggetorp mm har självklart en större betydelse för många i Cloetta Center än på Fyrishov i Uppsala. När en låt som Söndermarken dessutom ackompanjeras av en bakgrundsfilm med bilder från Ekholmsskolan, Tuvgatan, Skylten, Östbergaskolan (som inte finns längre) och Skäggetorps gymnastiksal så talar det självklart extra till våra östgötska hjärtan.
Tiden bara sprang iväg, jag ville att det aldrig skulle ta slut, min första tanke när lamporna tändes i taket var; att jag vill gå på morgondagens konsert också. Jag vill lyssna till och sjunga med i Fribiljett till himlen, Elegi, Hugger i sten, Solen i ögonen och alla 18 verser i Söndermarken.
Med en alldeles underbar känsla i kroppen lämnade vi CC ikväll. Vi gick till bilarna med ett lite småfånigt leende på läpparna, kvar fanns känslan av gåshud från t ex Om du lämnade mig nu och stickandet i händerna efter att ha klappat takten nästan 2 timmar i sträck.
På vägen hem kunde jag inte låta bli att jämföra denna kväll med Madonnas tillställning på Ullevi i somras. Det är som att jämföra mammas potatismos med felix pulvermos, sommarsolen med solarium eller en picknick med nobelfesten.
Det ena var äkta, varmt, kärleksfullt i all sin enkelhet, glädjefyllt och musiken har tveklöst huvudrollen medan det andra kändes oäkta, tillrättalagt, plastigt, svulstigt, storartat, själslöst och där showen och artisten Madonna var långt viktigare än musiken.
Jag ångrar inte att jag la dyra pengar på biljett till Madonna, men har inget behov av att se henne igen, men Lasse skulle jag som sagt gärna uppleva redan imorgon igen. Men jag får ge mig till tåls till premiären av sommarturnén på Stångebro i juli 2010.
En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar