Jag är sjukskriven pga händelser direkt relaterade till min arbetsplats. Arbetsgivaren har ansvaret för rehabilitering men ingenting har gjorts. Jag har varit på ett rehabiliteringsmöte tidigt i höstas som inte resulterade i nåt.
Sen jag gick hem från arbetet i maj har arbetsgivaren inte vid något endaste tillfälle undrat hur jag mår. Detta trots att man försäkrade mig om att man agerat utifrån det bästa för mig.
Nu i slutet av året är det äta ute-, och julgåvors-tider på arbetsplatserna i kommunen, de som slutar oavsett orsak, kan vara föräldraledigheter, studier eller nytt jobb, avtackas av arbetsgivaren. Men jag bemöts av total tystnad.
De 19 år jag gett denna arbetsgivare betyder nu absolut ingenting.
Men jag ä´ inte bitter....
2 kommentarer:
Det är inte klokt ju! När jag blev sjukskriven blev det vääääldigt tyst. Tillslut ringde en av mina närmaste kollegor, men allra först hörde två semestervikarier av sig genom kort och sms. Det betydde mycket.
mina kollegor har jag hört mycket av, sms, vykort, presenter, mail, telefonsamtal, fika/lunch mm. Men så hade jag ju också de allra bästa kollegor man kan ha!
Skicka en kommentar