Idag slog saknaden till, plötsligt och våldsamt. Tårarna trillade när tankarna for iväg till det som varit.
De dagliga skratten som nu blivit lika ofta förekommande gråtattacker, de dagliga aktiviteterna och sociala kontakterna har ersatts av en långsamt nedbrytande tristess.
Bilder av barn som leker, kollegan som sjunger julsånger, värmen och tillhörigheten fladdrar förbi och då känns sorgen och saknaden omöjlig att bära.
Veckans första dag blev tung, mörk och smärtsam. Det är en faslig tur att jag har flera saker inbokade de närmaste dagarna som jag ser fram emot och som troligt ger mig en del positiv energi. Jag kommer att behöva det.
2 kommentarer:
Jag tänker ofta på vilken tur dom har dom som kan gå till ett jobb där de trivs med sina kollegor, sina uppgifter. Vilken lyx att kunna gnälla på måndagsmorgonen men ändå känna sig trygg, delaktig i någonting och nyttig.
Bra sagt Smultron!
Skicka en kommentar