Att vara utan sin ordinarie kollega på jobbet är totalt värdelöst! Det spelar ingen roll hur bra vikarier man har, det blir ändå jag som ensam ska ha koll på allt. Vilka barn åker skolbuss hem, vilka är lediga, vilka ska cykla hem själva, vilka ska följa med en kompis hem osv osv. Dessutom blir det så att barnen i första hand söker sig till mig som ordinarie, de pockar ständigt på min uppmärksamhet. Jag ska lyssna, titta, hjälpa, trösta, läsa för, spela spel med, prata med.
Igår märkte jag att det börjar bli riktigt jobbigt. Tålamodet och orken börjar tryta. Igår kände jag mig som en klätterställning, barnen klängde och hängde konstant på mig.
Men nu börjar jag se slutet, tre dagar kvar sen sportlov och sen är hon äntligen tillbaka! Hurra!!!
En del praktiskt har blivit lidande de här veckorna, det ser ut som kriget! Idag blir det storstädning efter mellanmålet. Alla barn får varsin del att städa. Det brukar fungera alldeles utmärkt och fritids kommer blir skinande rent. De allra flesta av barnen gillar faktiskt storstädning så det brukar vara en febril aktivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar