Idag blir det långt inlägg, förlåt mig, men jag var bara tvungen att skriva!

Jag har arbetat inom skolans värld i nästa 20 år. Under den tiden har begreppet värdegrundsarbete kommit mer och mer på tapeten. Antimobbingsteam, kamratstödjare, livskunskap är begrepp som tillkommit på senare år. Sånt fanns inte när jag gick i skolan, i alla fall inte uttalat
I läroplanens inledning beskrivs skolans grundläggande värden:

"Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen
(1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse
med grundläggande demokratiska värderingar och att var och
en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas
egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §).
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna
förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors
lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet
med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och
västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla,
generositet, tolerans och ansvarstagande."

Ofta talas det i skolan om att lyfta fram de goda exemplen, belöna gott beteende. Att ta ställning för "det goda".
Under mina år i skolan finns många exempel på när personal gemensamt tagit ställning emot sk oönskade beteenden, där man tydliggjort för alla att det blir konsekvenser för den som brister i respekten för andra och bryter mot reglerna.
Föräldrar får skriva under att de stödjer skolans värdegrund och regler samt är införstådda i vilka konsekvenser som väntar de elever som bryter mot dessa.

T ex; en elevs lek med tändstickor går överstyr. Elevens föräldrar kallas till skolan. Personal från brandkåren och skolan talar med eleven samt ger alla andra barn på skolan information om vad som kunde skett och hur man ska agera i de fall en brand skulle uppstå.
En elev tar sönder något med flit, elevens familj tvingas betala kostnaden, detta vet alla barn på skolan om.
Elever som upprepade gånger startat bråk under rasten får till slut inte ha rast under samma tid som övriga elever.
Starkt utåtagerande elever får personlig assistent som stöd för sig själv men ibland också som skydd för andra.
Elev som trots tillsägelser stör lektion får lämna klassrummet och ha sin undervisning på annan plats.
Elev som har upprepade regelförseelser tillåts ej deltaga på skolavslutningen i kyrkan då skolan anser det vara en överhängande risk att elev skall "förstöra" ceremonin
Elev som riktat allvarliga hot om våld, samt burit kniv stängs av från skolan.

I samtliga fall tar vuxna ett tydligt avstånd från sk oönskat beteende och tydligt visar övriga elever sin ståndpunkt Sådant sker dagligen i våra skolor, på fritidshem och i förskolorna.

Skolan har regler för när barn tillåts att utan vuxet sällskap cykla till och från skolan. Eleverna skall använda gångtunnlar, cykelbanor och övergångsställen till och från skolan. På vissa orter finns elever utplacerade som "trafikkontrollanter" längs med vägen till skolan. Allt detta för att värna om elevernas säkerhet och trygghet.

Barnen får inte springa barfota för de kan skära sig på glasbitar, de skall ha hjälm vid pulkaåkning, ibland råder förbud mot trädklättring och snöbollskastning för att det anses farligt.

När polis och militär sökte efter förövarna från Malexandermorden i kommunen där jag jobbade hölls alla barn kvar i skolan efter lektionstid. Föräldrar kontaktades. Alla skulle hämtas av vuxna, ingen fick gå hem själv. Ett bra beslut av skolans rektorer. Trygghet och säkerhet för eleverna.

Vid ett tillfälle för ett antal år sedan informerades personalen om att en elev blivit utsatt för ett våldtäktsförsök på väg hem från skolan dagen innan. Förövaren var en elev från en intilliggande skola, han var inte frihetsberövad.
Personalen på fritids ansåg att denna information borde ges till elevernas föräldrar, självklart utan att röja identiteten på vare sig offer eller förövare. Jag och mina kollegor ansåg att vi borde ringa föräldrar och säga: Igår blev en ung flicka utsatt för våldtäktsförsök i vårt närområde.
Detta skulle gem dem möjligheten att inte låta sitt barn gå ensam hem från skolan och fritids utan kunna välja att hämta dem.
Våra synpunkter bemöttes med stor tveksamhet från våra lärarkollegor. "Vi ska inte förstora upp det som hänt." sas det.
Efter en hel del diskussioner beslutades att skolan inte var tvungna att informera föräldrar men att om fritids fortfarande ansåg det nödvändigt så stod det dem fritt att göra det.
Vi ringde runt till samtliga fritidsbarns föräldrar och jag kan lova att ingen av dem ansåg att vi förstorade upp något, samtliga uttryckte en enorm tacksamhet över att vi ringde dem. Inget barn från fritids gick ensam hem varken den dagen eller den kommande tiden.
Från skolan skickades barnen hem själva utan föräldrars vetskap om att det lurade en presumtiv våldtäktsman runt knuten. Men de sändes hem med cykelhjälmar, på cykelbanor och i gångtunnlar. Trygghet och säkerhet för barnen.....
Förövaren dömdes sedan för våldtäktsförsök och våldtäkt på fler än en flicka.

Varför i hela friden är det så enkelt att ställa sig upp och fördöma ett barn som tänder eld på gräset, slår ett annat barn, sparkar sönder en papperskorg, mobbar eller bråkar men inte stå upp för det barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Att en skola inte aktivt och kraftfullt tar ställning emot demonstrationer för en dömd våldsbrottsling, emot grova kränkningar mot offret trodde jag inte var möjligt. Med det inte sagt att den unga förövaren inte också är ett offer som behöver stöd och hjälp. Men som skola måste man agera!
Det är absolut oförlåtligt av en rektor att sitta på sitt kontor och inte ha gjort något under 1 års trakasserier av ett barn som bevisligen våldtagits av en annan elev. Var finns värdegrundsarbetet och livskunskapsundervisningen på den skolan? Skämmes ta mig faan!!!
Uttalanden om att skolan, fritidsgården ska förhålla sig neutrala ger en verkligt sur eftersmak. Sådant har förekommit förr, neutralism på bekostnad av offren. Att vara neutral innebär inte att inte visa stöd för den som är utsatt.
Vi lydde bara order..... (Nürnberg -45)

"Den stora tragedin är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad." Martin Luther King