Första matchen för säsongen ikväll för hockeygänget. LHC möter HV här i byn. Ser dock med lite blandade känslor fram emot kvällens match. Har längtat efter att hockeyn ska dra igång, ser med förtjust förväntan fram emot säsongen. Men ikväll när matchen är här hemma i byn kommer det att vara en massa bekant folk där, folk med kopplingar till jobbet, folk som vill hälsa, kanske ställa frågor, barn som vill kramas, kommer jag att klara av det? Antagligen inte. Får försöka att snabbt i "skydd" av mina vänner ta mig till min sittplats och sen stanna där under hela matchen.
Blir samtidigt så ilsken på att det blivit så här! Känns som om jag håller på att utveckla en social fobi, inte klara av att röra mig fritt i min egen hemstad av rädsla för att få frågor jag inte vågar svara ärligt på och ångest över att i de lägena inte kunna kontrollera mina känslor. Att bryta ihop och stå bland folk och grina är inget jag direkt längtar efter.
1 kommentar:
Med arbetsplatsen jag lämnade ett stenkast från min port, förstår jag så väl vad du menar. Även om distansen har ökat så är det vissa dagar i mitt medvetande; tänk om jag möter nån och tvingas prata om sånt jag inte vill dela med mig av.
Kram!
Skicka en kommentar