Idag smärtar det mer än vanligt. Idag drar höstterminen igång, alla är tillbaka på skolan. Barn & personal återses efter en lång sommarledighet. Jag saknar dem oerhört mycket! Det känns hemskt att inte vara där som många av dem nog förväntat sig. Ännu hemskare att inte ha styrka nog att träffa dem, bemöta deras frågor och få till ett bra avslut. Jag känner mig som den största av svikare, all tid och energi som lagts på att vara en trygg vuxen som man kan lita på är helt bortkastad. En sån vuxen går inte hem en dag för att aldrig mer dyka upp igen.
Det gör vansinnigt ont att inte ha nån tillhörighet, en del av mig fattas liksom.
Faan vad det här känns tungt!!!
En liten undran; När i h-e vänder det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar