För svag

Jag klarar det inte. Fast jag så gärna vill så går det bara inte. Det är en obehaglig upplevelse att inte kunna uppbära kraft nog till att genomföra något som är så viktigt för mig.
Det smärtar att inte kunna göra detta för barnen, att vara en vuxen som sviker det förtroende som byggts upp. Ingen tillåts träda fram och förklara för dem vad som händer, de lämnas helt åt sitt öde med sina tankar och funderingar.
Man väljer att lägga stödet och resurserna på annat håll, det är så man prioriterar. Med smärtsam tydlighet visar man vem som är viktigast.

Mina tankar är i alla fall hos barnen denna eftermiddag, jag önskar med allt vad jag är värd att jag kunnat vara där med dem.