Mina vänner IX

Mitt intresse för hundar och mitt engagemang i kennelklubben har gett mig många nya vänner och bekanta.
När man träffar nya människor brukar något av det första man pratar om vara vad man arbetar med. Ens yrke blir ens identitet på något vis, tyvärr. Men i hundvärlden är det ytterst sällan så. Det finns människor jag känt i flera år som jag inte har en aning om vad de jobbar med. Det är liksom inte viktigt.

Tifo lärde jag känna genom kennelklubben. Första gångerna jag träffade henne var hon bara den där tjejen med alla Chihuahuorna. Tror att hon som mest hade 12 stycken.
Tifo är ringsekreterare liksom jag, och för en väldans massa år sedan (skulle gissa på att det var någon gång runt 1995) började vi hålla ringsekreterarkurs tillsammans. Det har vi gjort en till två gånger per år sedan dess.
Det har blivit en del bilresor till och från lokalen. Med tiden har vi börjat lära känna varandra. På senare år har vi också åkt iväg och jobbat på en hel del utställningar ihop, det har också blivit en del partys, en London-resa och nån konsert. Dessutom delar vi intresset för LHC och går på matcherna tillsammans.

Tifo är inte lik någon annan jag känner! Och det på ett positivt sett. Hon är spontan, smart, omtänksam, social, osjälvisk, originell och har ett hundkunnande som imponerar stort. Att hon inte längre är en engagerad chihuahuauppfödare är en stor förlust för rasen och det är en åsikt många mer namnkunniga hundmänniskor delar.

Flera av de jag lärt känna inom hunderiet är sådana jag troligvis skulle tappa kontakten med rätt snabbt om jag inte längre skulle vara engagerad i kennelklubben. Men det gäller inte Tifo vår vänskap har kommit att sträcka sig längre än hundvärlden och det är jag tacksam för.