Har spotifyat Thåströms senaste cd några gånger.
Som alltid är det alldeles strålande texter men jag saknar Thåströms gamla förmåga att också komponera underbara melodier. Oavsett om det varit tyngre rock som på PLP-tiden eller lite mer finstämt som på t ex Synd.
Det är numera nästan alltid samma typ av mörk, tung, nästan som bakgrundsmusik till knappt sjungen, näst intill talad prosa.
Thåström är ju alltid Thåström, men det är faktiskt inte längre lika bra som förr. Jag läser hellre än lyssnar till dagens Pimme.
För mig att ens tänka tanken att Thåström inte skulle vara fullkomlig är svårt att acceptera. Jag vill knappt säga det högt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar