Första tanken vid uppvaknandet idag gick till tragedin som utspelades här i byn igår. För många inblandade blir livet sig aldrig mer likt.
Sorgen, förtvivlan hos dem som mist en anhörig är uppenbar, fruktansvärd. I sammanhanget kan det då kanske kännas svårt att uttrycka sina känslor över att ha förlorat sitt hem och alla sina tillhörigheter. I sammanhanget är ju det att betrakta som en bagatell, men för de drabbade som idag inte äger mer än kläderna på sin kropp är det såklart ett trauma.
Mina tankar går till alla drabbade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar