För exakt två år sedan, en måndagsmorgon strax efter kl 8 ringde förvaltningschefen till mig. Presenterade sig med förnamn och att hon var min chef. Kallade mig till möte angående min blogg, vi uppskattar inte tonen i den sa hon. Hon sa också att det inte var någon fara med min anställning....
Inget har varit sig likt sen den dagen. Undrar om hon själv är medveten om vad hon startade den där måndagsmorgonen.
Det finns dagar när hela mitt inre skriker efter upprättelse, när jag vill dra kommunen inför arbetsdomstolen, fast de dagarna dyker upp alltmer sällan. Oftast tänker jag inte på det alls.
Inte en dag har jag ångrat att jag lämnade in min uppsägningsansökan, det var ett helt korrekt beslut att fatta. Det är bara det att vägen fram till det beslutet hade gärna fått vara mindre dramatiskt.
1 kommentar:
De där två avslutande meningarna hade jag kunnat skriva själv.
Heja dig, vännen. Kram!
Skicka en kommentar