Jag ville gå hem igår. Jag ville lämna CC innan matchen var slut.
Det var olidligt spännande, magsårsframkallande, gastkramande, pulshöjande, ja vad än man må kalla det så var det nästan outhärdligt.
Jag ville se men samtidigt inte. Så jobbigt.
Klart att jag inte gick hem, jag satt kvar med hjärtat i halsgropen och skrek högt av glädje när först Hlavac och sen Tolsa sköt Cluben till en sjunde avgörande kvartsfinal på söndag.
Jag vågar inte tippa utgången på den matchen, kommer förmodligen lida all helvetes kval på söndag eftermiddag. Men skulle säsongen ta slut på söndag så fick LHC ändå avsluta med en krigarseger på hemmaplan och det känns trots allt rätt skönt.
Hoppas att Zacke, Jämtin och Bagarn är tillbaka i laget på söndag, de behövs, de behövs verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar