Såg Änglagård igår. Änglagård 3 alltså. På bio, vet inte när jag var på bio senast. Känns som om det var väldigt länge sen! Det måste varit Mamma Mia eller SATC jag senast såg.
Tillbaka till gårdagens filmupplevelse då. Som film sett lär den knappast hamna på nån topplista över bästa filmerna ever. Men den var trevlig. Som att återse gamla vänner. Återblickarna från de föregående två filmerna gjorde att det högg till lite i hjärtat, Viveka Seldahl, Ernst Günther och så Per Oscarsson är djupt saknade. Att se Axel-Sven Wolter stå i kyrkan och ta farväl av Rut-Viveka Seldahl blev nästan väl magstarkt.
I eftertexten stod det till minne av Viveka, Ernst och så Björn Isfält och där hade väl ingen trott att man så snart skulle behöva lägga till Per Oscarsson.
Trevligt och melankoliskt, så kan biobesöket beskrivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar