Känner på mig att jag kommer att drömma om jobbet i natt. Att jag kommer vakna med huvudvärk efter att ha bitit ihop käkarna hela natten.
En vän påpekade att chefen som fått fortsatt förtroende nog inte alls sitter trygg som räven i lyan. Måhända var det en överdrift av mig att uttrycka mig så men faktum kvarstår att arbetsgivaren och nämnden till pressen uttryckt att de anser att hon kan behålla sin tjänst och har deras fortsatta förtroende. Självklart har det drabbat henne hårt att bli uthängd i media, säkert känner hon sig allt annat än trygg, men mitt uppe i den här för henne besvärliga situationen har hon stöd från sin arbetsgivare och i den bemärkelsen kan hon känna sig lite mindre otrygg.
Det var länge sen jag grät och kände bitterhet över det som hände på mitt jobb, men idag var jag tillbaka där igen.
Det där att tycka att man mår bättre, att man tagit sig genom den värsta krisen och kommit ut någorlunda hel på andra sidan är ett mycket bedrägligt tillstånd. Fortare än man anar halkar man dit igen. Och när man befinner sig där nere i otryggheten, förtvivlan och desperationen så är inte bitterheten långt borta. Då är det lätt att dra paralleller, låta sig jämföras och tycka att allt är orättvist. Här tar jag mig friheten att ge uttryck för den känslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar