Ser fram emot helgens utställning. Det blir må-bra-dagar för mig. Under hela det här långa dryga året har helgerna med vänner på utställning varit små ljuspunkter, dagar då jag mått bra och allteftersom kunnat hämta positiv energi från.
Att börja jobba, om än i mindre doser, efter en lång tid av dåligt mående är inget enkelt. Det krävs inte mycket för att sätta tillvaron i gungning. Min kapacitet är långt ifrån vad man vill lura sig själv att tro.
Jag är som ett gammalt mobilbatteri, hur mycket man än laddar det så når det aldrig upp till full kapacitet samtidigt som det laddar ur mycket snabbare än förut.
Jag vill ju så gärna vara tillbaka på banan igen, fungera helt normalt. Mitt förnuft säger mig att självklart tar det som tog många år att bryta ner lång lång tid att bygga upp igen, men det är lätt att låta sig luras och hoppa på tåget i allt för hög fart.
2 kommentarer:
Tyvärr är det nog så att man kan knäckas ganska fort, men att det tar en avsevärt längre tid att bli lagad.
Liknelsen med batteriet var bra.
Just nu har jag väldigt svårt att acceptera läget, att jag "står och stampar". Framsteg är inte så lätta att upptäcka, för i takt med framstegen flyttas också målet och kraven ökar.
Kram!
Tojan du ger många bra energi också. Du bryr dig om folk och gör andra starka. De är bra egenskap som inte alla har. Vad vore dessa helger utan dig. Du sliter hårt som få även om du har de svårt själv. Din envishet är oslagbar. Förstår vad du menar med batteri riktigt bra skrivit, men ja är förundrard över vilken enrgi du har trots din hemaska historia. Ja är så imponerad av dig och stolt över att få vara din vän. För mig ger energi oftare en vad du säkert tror. Kram K
Skicka en kommentar