När jag tänker på mitt gamla jobb så känner jag bitterhet, vrede och sorg. Alltid, varje gång är det så.
Men så igår när ett brev från en fd kollega trillade in i brevlådan fick jag en helt annan känsla. Brevet var ett ja-svar på festinbjudan till det kommande 40-årskalaset.
Då slog det mig plötsligt vad jobbet gett mig i form av nya goda vänner. I princip alla jag känner här i byn har jag träffat genom jobbet. För det kan jag bara känna en enorm tacksamhet!
Bara på festen så har drygt en tredjedel av de inbjudna koppling till det där jobbet.
För att inte fastna helt i bitterträsket ska jag försöka påminna mig själv om just det, om alla mina nya vänner när de mörka tankarna om jobbet smyger sig på en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar