Facebookade lite nyss, såg där att en vän hade ett gäng av "mina" fritidsbarn hos sig ikväll. Plötsligt kom det då över mig igen, att de inte alls är "mina" längre. Att jag ska börja på en annan skola i höst. Har förträngt det, vill inte alls tänka på det.
Jag saknar dem så mycket, barnen och kollegorna, att det gör ont att tänka på.
Var med Jo inne på jobbet (efter stängningsdags ska tilläggas) häromkvällen, en märklig känsla. Jag kände mig som en inkräktare, en ovälkommen besökare. Det var jobbigt, sorgen, besvikelsen och den enorma saknaden gjorde sig genast påmind. Jag tänkte på att snart är det nystart, utan mig, jag får inte vara med. Och allt kommer att flyta på alldeles som vanligt, inskolningar, planeringsdagar och skolstart.
Vill inte tänka på det, orkar inte, mår för dåligt.
Enda hoppet nu är att våra framtidsplaner går i lås...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar