Just nu pågår ett enormt stort mediadrev runt Liza Marklunds böcker om Mia Eriksson. Hon anklagas för att inte varje ord i böckerna är sanna. Jag kan kanske förstå att människor känner sig lite bedragna eftersom undertiteln till boken Gömda är En sann historia. Men samtidigt så måste man komma ihåg att böckerna säljs som romaner inte som dokumentärlitteratur.
Jag personligen har aldrig varit ett fan av Liza Marklund men just nu tycker jag att drevet mot henne är oproportionerligt stort.
Till viss del känns det som om journalister och författare som inte själva nått samma framgång som Liza tar sin chans att nu slå på henne och samtidigt framhäva sig själva.
Att författare som bl a Åsa Mattson driver kampanj mot Marklund gör i mina ögon deras egen image lika mycket illa som det de åsamkar Liza.
I det här är det faktiskt viktigt att komma ihåg grundhistorien, de misshandlade och förföljda kvinnornas situation. Ok, måhända att allt som beskrivits i Gömda inte hänt just Mia men faktum kvarstår, att det sker liknande övergrepp mot kvinnor i Sverige dagligen. Om den samlade journalist- & författarkåren som nu låter sin energi kanaliseras i aggression mot Liza Marklund bara kunde lyfta blicken för en kort stund och utnyttja den stora uppmärksamhet de just nu har från folk i allmänhet och istället fokusera på sakfrågan. Vilken enorm genomslagskraft det kunde få. Berätta era egna HELT SANNA historier om utsatta kvinnor & barn, om familjetragedier, om offer och förövare, om byråkrati och politik.
Kanske visar det sig att Gömda trots allt inte var så långt från sanningen som Monica Antonsson vill påvisa...
5 kommentarer:
Kanske är det så att människor tar chansen att trycka till Lisa. Men det hela är ganska enkelt, ger man ut en bok med undertiteln EN SANN HISTORIA får man problem med trovärdigheten när det visar sig att historien inte var helt sann!! Jag läste den själv nästan direkt när den kom ut. Och måste säga att den tar ju tag i dig med en våldsam kraft och inte fan var det nån som påpekade att "tänk på att det är en skönlitterär bok där författaren kan tänkas skarva med lite allt möjligt"
Vad var det för fel på uttrycket "Based on a true story"??
Jag anser att det är förlaget som ansvarar för vilken genre boken ska räknas till och vad som ska stå på omslaget. Inte författaren. Däremot har jag svårt att förstå hur Marklund och Mia kunde vara i media så mycket utan att tydliggöra att boken inte var en exakt skildring av verkligheten.
Uppenbarligen finns det många läsare, för vilka det här med att det är "en sann historia" är otroligt viktigt för att de ska kunna ta till sig innehållet. Bokens popularitet hör ju samman med att den lanserats som sann och inte för dess litterära kvalité.
Att jaga Liza Marklund känns inte så intressant. Däremot en diskussion om sk "sanna böcker".
Alla skönlitterära böcker innehåller sanningar, tänker jag. Även om berättelsen är påhittad.
Förlagschefen som gav ut gömda var med i debatt i veckan. Han skruvade på sig o skämdes över att han inte hade kollat upp storyn bättre. Han trodde helt klart att den var helt sann. Så nog verkar det som Lisa inte kört med helt öppna kort...Jag tycker bara det är så jäkla synd att det hela blir till en trovärdighetsdebatt om hurvida den är sann eller inte. När vi alla vet att misshandlade o förföljda kvinnor är SANT.
Jag såg Debatt och tyckte inte att det gav nånting.
Vad som är helt sant i denna märkliga historia kanske måste ses igenom Lisa Marklunds ögon. Hennes verklighet bygger helt klart på en historia byggd på en sann berättelse.....tror jag.....
Skicka en kommentar