Började jobba kl 6 idag, studiedag. Jag jobbade inte så länge, vinkade av mina kollegor och alla 70 ungarna när de for iväg med buss till badhuset och sen drog jag till Cloetta Center och löste ut våra biljetter till morgondagens match i Kinnarps arena.
Jag var sjukt trött kl 5 i morse när väckarklockan ringde, kunde nästan börjat grina när jag var tvungen att kliva upp. Fy för att börja så där tidigt varje dag hujedamej så hemskt.
På väg hem från matchen igår, kl halv 11 ( Offa med halv 11 menar jag 22.30, tjugotvå å trettio) ringde min mobil. Det var en kvinna som ville anmäla sig till en kurs på kennelklubben. Allvarligt talat?!? Va är det med folk!? Inte ringer man till nån man inte känner så sent på kvällen!? Jag sa faktiskt till henne att jag tyckte att klockan var väldigt mycket. Hon blev säkert lite stött, men det får hon ta.
Trevligt att gå på hockey med bror igår, gillar när vi gör saker ihop. Det lär väl dröja ett tag nu innan det händer igen för nu börjar deras mest hektiska tid uppe på "syltan". Golfen är igång så restaurangen fylls med spikskorsförsedda gäster från morgon till kväll, vardag som helg. Sen är det väl minst ett bröllop varje helg fram till september. Sen får de väl lite lugn och ro i 6-7 veckor innan julbordet drar igång.
Kollar aftonbladet på nätet oftare än vanligt de senaste dagarna. Så obehagligt med denna lilla Engla. Vill ju gärna hoppas att det hela skulle få ett lyckligt slut men allt eftrsom tiden gått sen hon försvann inser jag att det tyvärr inte blir så. Av flera olika möjliga tragiska händelseförlopp så hoppas jag nu på det minst otäcka, att hon gått vilse och frusit ihjäl. Man vill inte ens tänka på vad hon kan ha fått uppleva om hon rövats bort. Tänker på Helene nere från Skåne vars försvinnande var olöst i så många år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar