Idag ringde det. Jag stod på banken precis då så jag fick be om att få ringa upp.
När jag satte mig i bilen utanför banken och skulle slå numret på mobilen så kände jag hur paniken började komma krypande, jag fick nästan svårt att andas och obehagskänslan i magen gjorde sig direkt påmind. Jag tvingade mig själv att andas lugnt och försöka övertala mig mentalt att klara av att ringa, fick en liten inre bild av Stig-Helmer -jag kan flyga jag är inte rädd.
Samtalet var helt värdelöst och absolut inget att känna ångest över. Jag fick frågan om hur jag mådde, att det nu getts tillstånd till att jag får utnyttja företagshälsovårdens beteendevetare för samtal, vilket jag redan visste för jag har fått en tid där på fredag. Det blev inget långt telefonsamatal, inte en enda gång berördes anledningen till att jag inte är på jobbet.
2 kommentarer:
Jag blev lite inspirerard av din och och saras blogg så jag började jag också... ha ha ha.
Vi saknar dig på jobbet.
Chefen är väl rädd. Rädda människor bits...eller är det hundar som gör det..?
I alla fall kanske t o m hon inser att det är läge att ligga lågt.
Kram!
Skicka en kommentar