Emotionell

Är alldeles rödgråten. Ögonen svider och näsan rinner. Gud vad jag har lipat ikväll.

Började med Köpinggängets besök hos Micke på sjukhuset, blev lite smårörd faktiskt.
Sen dess har jag sett ett antal avsnitt av den underbara australiensiska tv-serien McLeod´s Daughters. Laddade ner säsong 7 häromdagen. Och början av denna säsongen har varit värsta gråtorgien.

Kommer ihåg en annan serie från down under, ett antal år sen. Lol och jag ringde snyftande till varandra efter att flygkaptenen tragiskt omkommit i ett avsnitt. Tror vi lipade lika mycket då som när vi var på bio och såg Message in a bottle och filmmakarna tog död på Kevin Costner.Minns att vi skulle ut efteråt, på café Dom, alldeles rödmosiga av all gråt, tihihi tror att Frankie boy & co fällde en och annan besk kommentar. Fast vem är Frankie boy att uttala sig, han som tjuter åt en annan Costner-rulle, nämligen när Will berättar för Robin Hood att de är bröder...

Jag är helt hopplös lättrörd, lipar för allt och inget! Tror till exempel inte jag sett ett enda avsnitt av Lilla huset på prärien utan att grina floder.

När vi var yngre vet jag att L och jag fnissade elakt åt hennes plastfarsa som satt i tv-soffan och fällde tårar så fort en svensk stod på prispallen.
Nu är jag precis likadan själv, herregud jag är värre, för mig räcker det att Stenmark skymtar förbi på nån halvusel sportgala för att jag ska bli rörd!