onsdag 2 januari 2008

Nostalgi

Klickade mig runt på Internet lite på måfå och snubblade över denna bild.

Vilken otrolig nostalgikick! När jag såg Jane Helen-flaskan så kunde jag känna doften av schampot, fast den flaskan som vi använde var i gröna nyanser om jag minns rätt, och tjejen på bilden hade lockigt hår, såg lite ut som Sandy i slutscenen av Grease.

Minns tydligt min Wiewmaster, jag hade band till bildskivorna där man skulle byta bild när det plingade. Minns att jag bl a hade sagan om Snövit, De tre små grisarna och Dumbo.

Rubiks kub & slinky kom jag ihåg, men den där svartvita kubormen som kunde formas hade jag helt glömt. Jag hade en sån kom jag på när jag såg bilden.

Sockiplast, det är lekis för mig. Man tog av sig allvärdersstövlarna, fuskkragen och overallen och hängde upp på sin plats i tamburen på kroken där ens namn inte stod utan där fanns en symbol som t ex ett äpple eller en nyckelpiga, samma symbol fanns sen på lådan där man förvarade sin träramsväv, sin tygbit man sydde på och pärlplattan. På golvet återfanns symbolerna i igen, i ringen där man satt och hade samling och sjöng Min hatt den har tre kanter och hörde fröken berätta sagor med hjälp av bilder på Flanotavlan.

Under overallen hade man bara kalasbyxor och en tröja, mest troligt en sån där glansig polojumper i grönt, brunt eller blått som håret blev alldeles elektriskt av. Ovanpå kalasbyxorna tog man på sockiplasten, grenen på kalasbyxorna var liksom aldrig på rätt plats utan den var mitt på låren typ, lite som grabbarna har jeansen idag :-).

Vår lågstadiefröken hade också sockiplast. När vi hade gymnastik tog hon på sig dem ovanpå nylonstrumpbyxorna och hängde visselpipan i ett rött bomullsband om halsen. Vi barn hade gymnastikdräkt, några med volang andra med lite längre ärmar och ränder på sidorna i en avvikande färg, oftast vit. Till gympakläderna hade man en speciell tygpåse. Där förvarde man sin handduk och duschmössa, för man skulle inte blöta håret. På den tiden tvättades håret max 2 ggr/vecka. Denna gympapåse förvarades sen i ett skåp i omklädningsrummet, tror att man bara tog hem den i slutet av varje termin, fy vad den måste luktat sur handduk.

Minns en period när alla vara tvungna att duscha med strumpor efter gympan för annars skulle vi få fotsvamp sa skolsyter...

På tv såg vi bl a Drutten & Jena, Lilla Spöket Laban, Barnens boktips, Vilse i pannkakan med hemskt obehagliga Staffan Westerberg och otäcka Storpotäten, Teskedsgumman och Anita & Televinken, vill minnas att det också fanns nån Barnens trafikklubb där man fick skivor om trafikvett med just tant Anita & Televinken (många år senare, på universitetet var jag på studiebesök på VTI och där berättade man att en undersökning gjorts under senare delen av 70-talet för att se om denna trafikklubb haft någon effekt på barnen, tvärr visade sig att de barn som varit med i klubben i större utsträckning var inblandade i olycker i trafiken än de som ej varit med i klubben, man drog slutsatsen att detta berodde på att trafikklubbsbarnen kände sig säkrare i trafiken och därför blev mer våghalsiga. Denna undersökning publicerades aldrig eftersom resulatet inte riktigt blev vad man förväntat sig).

Oj vad jag vältrat mig i nostalgiträsket, härligt! :-)

2 kommentarer:

smultron sa...

Killarna kom in till oss i omklädningsrummet och ville glutta. Då kastade vi våra våta strumpor på dom. Var det din idé? De var mot fotvårtor, strumporna asså. Inte killarna.

smultron sa...

Åh, jag älskade Staffan och hans Vilse i pannkakan!!!!