Har just sett avsnitt fyra av SVT:s underbara serie Stjärnorna på slottet. Jag såg serien förra året också, tyckte redan efter första avsnittet att det var en alldeles fantastisk programidé. I år var jag inför programstarten mycket tveksam till Britt Eklands deltagande, men faktiskt har hon överraskat, hon visade sig inte vara riktigt så ytlig och kocko som jag föreställt mig.
Kvällens program visade Peter Stormares dag. Han framstår som en oerhört sympatiskt person. Hans livshistoria skulle jag gärna höra mer om. Hans dag innehöll framförallt mycket humor och värme men samtidigt som deltagarna satt runt bordet och skrattade med Peter så kunde inte jag låta bli att tänka på det tragiska som just skett vid inspelningstillfället. Nämligen beskedet att Ingmar Bergman gått bort. Stormare kom i slutet av programmet in på ämnet Bergman, hur han varit som en extrapappa för honom. Peter klarade inte av att hålla sig från tårar. Man kände med honom och trots det kortkorta ögonblicket stod det helt klart hur starkt bandet varit mellan dem. Lättrörd som jag är så grinade jag en skvätt såklart.
När Bergman gick bort i somras läste jag återigen hans självbiografiska bok Laterna magiska. Det var många år sedan jag senast läste den. Den är verkligen läsvärd. Efter den läste jag Den goda viljan, Tror jag läst den säkert 5-6 gånger. Den är fantastisk! Skulle så gärna vilja ha filmatiseringen med Samuel Fröler och Pernilla August, men tyvärr finns den inte på DVD ännu. Har den på bevakning på discshop.
Får så länge nöja mig med Fanny och Alexander, en av de bästa filmer jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar