I fredgas var jag på begravningsbyrån för ett möte angående min farbrors begravning. Jag har haft allt det här praktiska som måste göras hängande över mig som ett tungt moln.
Kvinnan på begravningsbyrån ingav ett förtroende på en gång. Jag sa precis som det var att jag fått detta på halsen, att jag inte har någon som helst relation till min farbror. Vi gick igenom allt som gällde det ekonomiska runt begravningen, bestämde kista, annons, urna, gravsten. Vi klarade enkelt av att hålla oss inom ramen för budgeten. Kvinnan frågade om jag tänkt vara med på begravningen själv, vilket jag inte ska. Hon hade full förståelse för det och sa att det inte heller var särskilt ovanligt i liknande situationer. Hon lovade att ta kontakt med den kvinnliga prästen i den kyrka där min farbror de senaste åren (sen han blev drogfri antar jag) varit aktiv och tillsammans med henne och min farbrors goda vän på Stadsmissionen planera själva begravningsakten.
När jag lämnade begravningsbyrån var jag lättad, det kändes så mycket bättre nu. Kvinnan där var alldeles fantastisk, verkligen rätt person på rätt plats. Nu vet jag att min farbror får ett värdigt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar