13 december

Lucia. Hela skolan samlas i matsalen för att se och lyssna på Luciatåget. Känns som om tiden stått helt stilla sen jag själv gick i lågstadiet. Allt är precis som då, stjärngossarnas strutar vill inte sitta rakt på huvudet, stjärnan på pinnen är det svårt att låta bli att vifta med, tärnornas ljus brinner lite olika starkt och pepparkaksgubbarna har hattar egentillverkade av brun pappkartong.
Jag har dåliga minnen av Luciafirande i skolan, minns när jag stod beredd i mitt vita nystrukna "nattlinne" med ljus och glitter och min fröken Ingrid böjer sig fram och viskar: "Skulle du kunna tänka dig att mima i luciatåget för du sjunger inte så bra". Den där frasen sitter som en tagg.
Hon var inte så särskilt pedagogisk vår lågstadiefröken. Minns att när vi tränade multiplikationstabellen så började hon dagen med att alla stod på led i tamburen men istället för att ta i hand och säga God morgon så fick vi en fråga, t ex 2x3? Svarade man rätt fick man gå in och sätta sig, svarade man fel fick man ställa sig sist. Det var alltid samma barn som var kvar sist ute i tamburen.
När tvillingarna i vår klass en dag var lediga efter lunch förklarade fröken för oss andra att de var hos optikern, och det var inget konstigt alls men att de imorgon skulle ha glasögon (de var de första i vår klass som hade glasögon). Hon betonade att det inte var något märkligt med att ha glasögon och bad oss alla, för tvillingarnas skull, att nästa dag ha på oss solglasögon, så att de inte skulle känna sig utanför. Jag har många gånger undrat; Hur tänkte hon då???