Har i några veckor inte kunnat släppa det som hände en väns barn på ett utvecklingssamtal i skolan.
Ett utvecklingssamtal ska vara just det som ordet säger. Skolan, föräldern & barnet ska samtala om vart barnet befinner sig kunskapsmässigt idag kontra vad läroplanen säger och hur man ska arbeta vidare mot nästa mål.
I de här samtalen har iaf jag fått lära mig så ska man undvika värderande ord.
Man ska tala om ifall eleven natt målen för sin årskurs eller om hen är på väg att uppfylla målen och arbeta fram en handlingsplan ifall man anser att eleven kommer att behöva extra stöd för att nå målen.
Att på ett sådant samtal, som 9-åring, få höra av sin lärare, som är den personen man ska känna tillit till och trygghet hos, den personen som ska hjälpa en att lägga en del av den grund som resten av ens liv ska byggas på, att man är oönskad av sina kamrater, att ingen vill sitta bredvid en, det är rent ut sagt för djävligt!
Den läraren borde skämmas nåt så in i den. HUR i hela världen tänker man som säger något sådant till ett barn?!? Hur skulle man själv känna om ens chef sa att ingen ur personalen vill jobba med en, eller att ingen vill dela kontor med en?
Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner i ett samtal med den här läraren, höra hur hon tänkte, hur hon i sin förberedelse inför detta samtal funderade på vad som var viktigt att säga vad syftet med det var?
För inte nog med att hon trampade på en liten växande människa, hon hade inte ens nåt förslag på lösning till det som hon ansåg vara ett sådant stort problem.
Det är skolans förbannade skyldighet att arbeta fram en handlingsplan för hur man tänker komma tillrätta med svårigheter!
"Skolan är individanpassad." In my ass att den är!!
Finns ingen plats i världen där normalspektrat är så pyttelitet och att ingen tillåts spreta ut det minsta lilla. Alla ska passa in i ramen, de verktyg läraren väljer ska fungera på alla samtidigt oavsett personliga förutsättningar och gör de inte det, ja då är det elevens fel eller föräldrarnas, det är aldrig skolpersonalens fel.
Politiker tycks tro att skolan utvecklats, att den gjort enorma framsteg men jag skulle säga att den i mångt och mycket blivit väldigt mycket sämre än den var för säg så där en 30-35 år sedan.
1 kommentar:
I teorin har säkert skolan blivit bättre, men kloka tankar, ord och formuleringar bör omsättas i praktik också. Den här läraren du skriver om har bestämt sig för att hennes sätt är det sätt som gäller och hon lär inte ändra på sig strax före pensionen.
Jag är oerhört besviken på skolan. Fick igår tag i ett dokument som visar brister Skolinspektionen fann i december i fjol. Mycket bra att få en bekräftelse på det jag som förälder känt av. Man måste kunna ställa krav på skolan och undervisningen. Inte bara beklaga och tycka synd om personalen. Det är ständigt denna medkänsla och föståelse man som förälder ska uttrycka för personalens situation. Men eleverna får (enligt skolinspektionen) varken den undervisning de ska ha eller den trygghet som behövs bl a. Av all info som skolan skickar runt är inte detta ngt man upplyst föräldrarna om...
Skicka en kommentar