Idag har vi besökt Auschwitz-Birkenau och åkte en guidad tur genom de judiska kvarteren, ghettot och sett Schindlers fabrik.
Oerhört intressant men också känslomässigt jobbigt.
Det var inte rummen med människohår, barnskor, borstar eller resväskor som tog hårdast det var jag förberedd på, däremot när guiden sa att Hitler/SS beordrade att arkibuseringen skulle upphöra, inte av hänsyn till de som sköts ihjäl utan för att det inte var effektivt nog samt med tanke på soldaternas mentala hälsa, de mådde inte väl av att skjuta ihjäl kvinnor och barn på nära håll, eller att de gav människorna falska förhoppningar genom att säga till dem att minnas var de lagt ifrån sig sina kläder innan de gick ner i duscharna i Birkenau eller att stå i gaskammaren och titta upp i hålet i taket där gasen släpptes ned och när vi gick i korridoren med fotografier på fångar med ankomst- och dödsdatum och se att vid några av fotona fanns nyligen lämnade blommor från släktingar, det är upplevelser jag aldrig kommer att glömma.
Dessa minnesbilder gör det än mer verkligt vad det mänskliga hatet, trångsyntheten och maktfullkomlighet kan ställa till med och stärker mig ytterligare i min fullständiga övertygelse om att all form av rasism och odemokratiska vindar måste bekämpas, inte bara i maktens boningar utan framförallt i vardagen omkring oss, varje dag, hela tiden.
Väl hemma ska jag läsa Förintelsen, Ference Gönder och se Schindlers list igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar