måndag 25 juli 2011

Varför?

Det är näst intill omöjligt att ta till sig. Så fruktansvärt vidrigt, tragiskt, hemskt, skrämmande och förskräckligt.

Jag följer rapporteringen i media. Imponeras av Jens Stoltenberg och det norska folkets hantering av denna oerhörda tragedi, samtidigt förfäras jag över journalisters okänslighet när de sticker en mikrofon i ansiktet på traumatiserade ungdomar, oförmögna att i sitt nuvarande tillstånd fatta kloka beslut kring sina offentliga uttalanden, och ställer frågan "hur känns det?".
Vi behöver inte den sortens rapportering just nu, vi känner empati för offren och avsky mot illdådet nog ändå utan att se dessa så svårt drabbade individerna stå darrande av chock och svara på journalisters frågor.
I lördags ville jag bara skrika - Släng mikrofonen åt h-e, svep in personen framför dig i en filt och erbjud ditt mänskliga stöd!

Det hat som föder extremister är otäckt och efter denna helg i allra största grad verkligt. Hatet och våldet finns här mitt bland oss i västvärlden, det kokar och göds av de allt mer accepterade främlingsfientliga åsikterna i offentliga sammanhang i vårt samhälle.
Liksom vår toleransnivå mot våld ökats pga tv-, video- & dataspelsvåldet så ökas toleransen för rasistiska åsikter när främlingsfientligheten tillåts ta plats i demokratins byggnader.
På facebook finns vänner som utan att blinka kopierar och publicerar texter med rasistiska undertoner och utmanar andra att följa efter. Det är ok att offentligt hata muslimer då dessa ofta jämställs med terrorister.
Detta mörka hat behöver inte längre gömmas undan i källarlokaler och i hemliga grupperingar.
Många gånger ifrågasätts ett politiskt ställningstagande till vänster eller för ett mångkulturellt samhälle mer än vad motsatsen görs. Det är en otäck utveckling och det skrämmer mig.

Nu måste vi stå upp för demokrati, öppenhet och mångfald. Vi ska inte bemöta hatet med tystnad, det går inte att tiga ihjäl. Vi ska ta debatten, stå upp för medmänskliga värderingar.

Idag kl 12.00 deltager jag i den tysta minuten av respekt för och medkänsla för de drabbade i Norge.

Inga kommentarer: