För barnets bästa?

Läste ju på Aftonbladets webb om ett barn som blivit utlämnad till fel föräldrar på Ikeas "barnpassning". Det fick mig att gå igång lite.
Jag är förvånad att det inte händer oftare. Det är svårt nog att som fritidspedagog hålla ordning på vilka barn som ska cykla hem själva, åka skolbuss, hämtas av mormor, följa med kompis hem eller vara kvar på fritids, och då är det ändå med en grupp barn man som personal känner väl och jobbar med dagligen.

Jag är ytterst tveksam till sådana där barnpassningsställen. Jag ogillar tanken på att bara lämna ifrån sig sitt barn till helt främmande människor helt utan vidare.

Vi kontrollerar noga olika bilverkstäder innan vi lämnar in bilen, vi tar referenser på hantverkare, vi går alltid till samma frisör, man vill möta samma läkare när man besöker vårdcentralen men våra barn, de kan lämnas till vem som helst, till en okänd person på varuhusets lekavdelning, utställningens "barntält" eller charterortens Bamseklubb.

Det har varit tal om att ordna barntält på våra hundutställningar, aldrig så länge jag sitter i styrelsen i alla fall! Utställningsfolket skulle ALDRIG lämna ifrån sig sina hundar och borde inte göra det med barnen heller.
"Men barnen tycker ju det är tråkigt." Ja av en anledning förmodligen, det är väl inte kul kanske. På det finns ju flera lösningar; barnet får stå ut med att ha tråkigt, ordna barnvakt av någon som barnet känner, avstå från att åka iväg lika ofta på sådant som inte funkar ihop med barn.
Jag menar inte att ge föräldrar dåligt samvete för att man nån gång checkat in sitt barn på ett sånt där lekställe. Men kanske lite reflektion över fenomenet som sådant kan vara på sin plats.