Man har en kort vecka framför sig, bara 4 dagar och ändå känns det som om den kommer att vara hur lång som helst! Det tar emot i hela kroppen, jag vill verkligen inte idag. Jag känner oron i magen hela tiden.
Kan vi stå starka och enade när det behövs eller kommer vi låta oss trampas på? Vårt mående borde väl väga lika tungt som någon annans kan man tycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar