Min vecka började i det närmaste chockartat. Går omkring med miljoners tankar i huvudet nu utan att få någon ordning alls.
Söker information på nätet, läser allt jag kan komma över för att försöka förstå hur jag ska agera. Är faktiskt aningen oförstående till uppståndelsen.
Efter allt som varit det senaste året så är jag alldeles för oskyddad mot sånt här. Jag krymper omedelbart, blir till en ytterst liten, rädd och osäker person alldeles för benägen att lägga all skuld på mig själv, bara blicka inåt. Skulle önska att jag istället hade kraften att stå upp, hävda min lagliga rätt, inte låta mig trampas på. Men jag är efter förra vårens dåliga mående så otroligt nära kanten till det där svarta hålet hela tiden.
Just nu försöker jag bara uppbringa kraft nog för att ta mig till jobbet, det känns som att bestiga ett berg.
10 kommentarer:
Jag hoppas du hör av dig sen.
Tojan, detta är förjävligt!
Det finns verkligen inget som du ska behöva känna skuld för. Du har rent mjöl i påsen och ryggen helt fri. jag blir så förbannad när jag tänker på hur de behandlar dig så jag kokar.
Kämpa på som sjutton nu!
Jag backar upp dig när som helst och hur mycket som helst i den här frågan.
MR G
håller helt med föregående talare... man kan ju inte bara le o se glad ut när saker är skit... blev så arg att jag skrev på min blogg fast jag funderar på att lägga ner det :) stå på dig! kramar
Tack "anonym tycker till" att du avslöjade vilken arbetsplats det rörde sig om. Nu får ju verkligen ALLA veta, det var duktigt! /Tifo
Jag håller på dig T, fortsätt skriv vad du tycker o tänker. Ibland så undrar man ju om det är Nordkorea vi lever i Låt inte det här ta knäcken på dig, det är dom inte värda......Stödjer dig i alla väder..../ Kungen
Varsågod Tifo :)
Och "Kungen" är insatt i ärendet antar jag?
Är påven katolik?/ Kungen
Du får inte låta det här knäkka dig, T! Dina kommentarar på bloggen är inte opassande. Det som är opassande, är hur du behandlats av din chef. Du är värdefull! Glöm inte det!
Kram I
Skicka en kommentar