Stackars mormor

Idag gick mormors flyttlass till nya lägenheten. Hon har inte varit direkt överförtjust vid tanken på att flytta men den senaste veckan tycker jag ändå att det börjat vända, att hon börjat se fram emot det.

Allt började bra, flyttkillarna tömde gamla lägenheten och började lasta in i den nya. Jag packade upp låda efter låda i köket medans lilla mormor satt på en stol och dirigerade. Hon verkade faktiskt lite glad och upprymd. Men sen hände det, flyttkillarna sa att de omöjligt kunde få in hennes stora vitrinskåp/bokhylla. Det gick varken i hissen eller i trapphuset. Mormor bara sjönk ihop, jag såg att hon blev helt förtvivlad.
Skåpet stod kvar på gatan utanför huset när den tömda lastbilen for iväg. Mormor satt alldeles tyst på sin stol i köket och tittade på mig med trötta ögon när jag ringde till Hjärta till hjärta och erbjöd dem skåpet. En timme senare var det bortforslat.
I samma veva dök fastighetsskötaren upp och skulle inspektera lägenhetens tapeter där föregående hyresgäst gått loss fullständig med hammare och småspik. Han konstaterade omedelbart att det enda att göra vara att tapetsera om alla rum utan köket! Så det kom folk och flyttade ihop alla möbler och kartonger till en hög i mitten av sovrummet och vardagsrummet. De la ut skyddspapp på golvet och började spackla väggarna. Mormors redan trötta blick blev allt tröttare. Nu var det bara kaos. Nu gick det inte ens att packa upp mer.
Jag såg till att rensa undan så att sängen kom fram ur all bråte, bäddade och ställde iordning så att hon skulle kunna gå och lägga sig. Tror nog att mormor somnar tidigt ikväll i sin nya lägenhet