Ur och skur

Ur bloggen tidigare i veckan: "Efter en kort regnskur idag på eftermiddagen så luktade det så där som sommarregn gör :-). Härlig årstid nu!"
Denna del av inlägget fick min kollega Li att reagera med en stilla undran om jag verkligen gillar sommarregn. Till att börja med så skrev jag att jag gillade doften av regn och inget annat.
Jag vet vad hon syftade på, en incident på fritids för många år sedan. Varken Li eller jag kommer någonsin att jobba på sånt där Ur & skur-fritids. Ingen av oss uppskattar att vara ute i regn, hua!
En eftermiddag hade vi, som vanligt, planerat att gå med alla barnen till utebadet. Strax innan vi ska gå så tornar mörka moln upp sig och regnet börjar ösa ner. Jag tycker att vi ställer in badet och stannar kvar på skolan. Li envisas med att det är en kort regnskur och att vi ska gå ändå. Jag frågar barnen i hopp om att de också tycker vi ska stanna kvar, men de vill gå och bada.
Jag tjurar ihop som en trotsig 3-åring, går muttrande under mitt paraply och tjatar på Li att det är vansinnigt att ge sig ut i sånt oväder. Li flinar bara åt mig.
Tror att detta tillfälle i princip är enda gången vi varit helt oense på jobbet.

Sen satt vi där i regnet hela eftermiddagen, barnen huttrade och frös, några grät och ville gå hem, föräldrarna blev upprörda över att vi visat så dåligt omdöme och dragit med dem till badet i ösregn.

Eller så sprack det upp och slutade regna redan innan vi hann fram till badet och eftermiddagen tillbringades vid poolkanten under en klarblå himmel med strålande sol, barnen badade och var glada.