Första arbetsdagen

Tillbaka på jobbet. Efter ett par timmar känns det som om man aldrig varit borta.
Började dagen med att städa & rensa. Skrivbordet inne på fritids såg ut som ett bombnedslag! När jag hållt på en stund sa en av barnen till mig: "Du ska inte jobba så hårt nu när du varit sjuk så länge, du får inte bli sjuk igen."
Det var ju för rart sagt. Trevligt med barn som har en empatisk förmåga! En egenskap inte alla på den här arbetsplatsen besitter....
Min kollega berättade att när de pratat om att jag varit hemma länge, kollegan har förklarat det med att jag är väldigt trött och behöver vila, hade en av barnen sagt så här för att förklara för sina kamrater: "Hon kanske har brunnit och gått på väggen."

Kunde ju tänkt mig att det skulle gräddas våfflor en dag som denna, men så var det inte tänkt. Tur det egentligen. För fyra år sedan när jag och Li jobbade ihop på fritids hade vi bestämt att det skulle ätas våfflor på våffeldagen. Övriga personal var lite skeptiska och tyckte att det nog var lite väl mycket jobb. Men Li och jag lovade att vi skulle fixa våfflor åt alla 100 barnen. Dagen innan blandade vi våffelsmet så det stod härliga till. Mattesnillen som vi är så var det rätt knepigt att mångdubbla receptet, MYCKET smet blev det. Li lovade att ta med sitt våffeljärn dagen därpå så att vi skulle kunna grädda ett gäng på en gång.
Jo, visst för så blev det ju.... Tidigt på morgonen fick jag ett meddelande att Li inte alls skulle hjälpa till med att grädda några våfflor, nä för hon var på förlossningen.
Där fick jag stå, i oset, och grädda 300 våfflor på ett våffeljärn! Jag tyckte verkligen synd om mig själv (fast vissa menar att det nog var aningens mer besvärligt för Li, hmm jag är tveksam...). När jag gräddat klart var det mer än hälften av smeten kvar, räkna kunde vi tydligen inte!