Hockeypremiär

I måndags var det säsongspremiär i Elitserien. Så tillsammans med 5 vänner, alla iklädda LHC-halsdukar (i strålande sol), begav jag mig förväntansfull till Cloetta Center. Redan på planen utanför CC mötte vi "farbrorn", mannen med plats raden bakom min brors säsongsplatser (vilka vi brukar låna titt som tätt). "Farbrorn" (vi måste presentera oss för varandra snart!) har gått på hockey sen det spelades på en utomshusrink, han har verkligen LHC i sitt hjärta. Han kommenterar allt som händer på plan, han kan alla spelares smeknamn. Till en början tyckte vi att han var rätt påfrestande, att han pratade sönder matcherna, men med tiden har han kommit att bli en trevlig del av att se på hockey. Under de senaste tre säsongerna har vi pratat mer och mer med honom, och det hade inte kännts som hockey utan att fått träffa honom nu. I år sitter vi visserligen på samma sektion men inte raderna ovanför varandra.
När lyset i CC släcktes och laget åkte in på planen ryste jag av välbehag, jag vände mig mot T som också sa att hon hade gåshud. Det pirrade i kroppen, hockey är härligt! Vilken tur att det finns något att se fram emot så här när hösten och mörkret gör sitt intåg.
LHC vann premiärmatchen mot Timrå. Nu är vi igång! Heja heja heja cluben, LHC är dom bästa!