Paul Potts

Zappar lite mellan kanalerna, cancergala på trean. Paul Potts uppträdde nyss. Minns när jag såg klippet från Britain’s got talent på YouTube första gången en pokerkväll hemma hos J för några månader sen. Jag fick gåshud och rysningar, vilken fantastisk röst! Helt makalöst att slå igenom så stort genom ett framträdande på tv!
Säkert har alla sett det redan, men det kan ses många gånger om, framförallt kul att se Simon bli så positivt överraskad. Här är länken: http://uk.youtube.com/watch?v=9oxTy7KIAaA

Så bedårande söta!

Pratade en stund med min goda vän I-G från kennel Qirmizi i telefonen nu ikväll. De har salukivalpar just nu. 7 stycken 5-veckors puppisar. I-G mailade över några bilder medan vi pratade och guuuud så söta de är! Man vill ju bara pussa dom på magen, så gosigt!

Mr Big vill inte bli pussad på magen, då tjurar han och morrar...

Utställning

Helgen har jag tillbringat i Mjölby ridhus på utställning med spaniel & retrivierraser. Det är något av en tradition att arbeta för SSRK, har gjort det varje år sen jag blev färdig ringsekreterare, vilket jag blev nån gång 91, 92. Först var deras utställningar i Mässhallarna I Norrköping, sedan flyttade de till ridhuset i Motala och nu är alltså platsen Mjölby.
Oftast har det varit väldigt trevligt att arbeta för klubben, men det var en period under åren i Motala som vi egentligen inte ville jobba alls pga att några av klubbens representanter var allt annat än vänliga mot oss funktionärer. Tyvärr kan det vara så ibland att arrangören vrider ut och in på sig själv för att se till att domaren har det superbra under utställningen men glömmer bort övriga funktionärer. Och nu är det ju så att bara en domare gör ingen utställning! Det gick faktiskt så långt att jag, Tesa och A-K meddelade klubben att vi inte ville komma dit mer. Lyckligtvis tog klubben till sig av kritiken och numera är de "otrevliga elementen" utbytta och man känner sig alltid väldigt välkommen och väl omhändertagen.
Under gårdagen bedömdes i den ring där jag arbetade, Springer spaniel och Filed saniel, idag har det varit Labradorer. 85 labradorer! Ärligt talat så är nog just labradorer de minst spännande hundar som finns, de är lite som Volvo 245. Så där lite tråkigt vanliga...
Jag måste erkänna att ingen av spaniel eller retrivierraserna intresserar mig särskilt mycket men Flat coated eller Springer spaniel tycker jag kan vara estitskt tilltalande.
Så här efter två dagar i ett rätt kyligt ridhus är det väldigt skönt att svepa in sig i filten, ta en kopp varmt gott the och slöglo på tv:n. Just nu en Van Veeteren-film med duktiga Sven Wolter, har jag visserligen sett, men funkar ändå att se sådär lite halvt samtidigt som jag bloggar.

Imorgon är det måndag, höstlov. Ser fram emot en vecka med många roliga aktiviteter med fritidsbarnen bl a innebandycup och halloweenfest med spökrunda & övernattning.

Ladies night

Var som sagt på evenemanget Ladies night i fredags kväll. LHC:s hemmaarena Cloetta center var inte att känna igen. Invaderat av 6500 mer eller mindre förväntansfulla kvinnor. Isen var övertäckt och längs dukade bord satt kvinnor i långa rader och åt skaldjur och zippade vin. Nåja, en hel del av dem hade nog gjort mer än bara zippat lite...
Har svårt att bestämma vad som var kvällens stora behållning för oss med sittplatser uppe på läktarna, artisterna eller det sociala spelet nere bland alla damerna på planen... Kanske hade det varit bra med en och annan styrketår innanför västen för att riktigt uppskatta showen. Måste medge att Kjelle Bergqvist bara bringa inte riktigt framkallade samma känsla av extas hos mig som den verkade göra bland större delen av den övriga publiken.
Fast det är klart, säkert kan flera av dessa damer, som kvällen till ära dansade i sina högklackade skor på både stolar och bord, absolut inte förstå vår känsla av extas en kväll när allt är precis som vanligt i Cloetta center. Tesa och jag konstaterade att vi trivs bättre iklädda våra LHC-halsdukar skrikandes Heja heja heja cluben, LHC är dom bästa! Trots att Måns, efter alldeles för lång väntan, bjöd oss på lite fint ögongodis så är det långt ifrån lika vackert som när cluben till publikens jubel gör mål!

Mr Big

Mums-Måns

Min rara bror frågade mig häromdagen om jag tänkt gå på Ladies night i Cloetta center nu ikväll. Det hade jag ju inte tänkt. Har inte kännt mig särskilt lockad av det arrangemanget. Men nu hade han två biljetter på jobbet som ingen skulle använda. Jag tackar ju inte nej till två biljetter. Han är världens bästa lillebror!
Jag bjöd med mig min goda vän Tesa.
Gick ut på nätet för att läsa lite om vad kvällen skulle innnehålla och gissa om det blev ett stort WHIIIHIIIE när jag fick se att Mums-Måns Zelmerlöv skulle vara gästartist!!! Tesa skrek och applåderade när jag berättade att vi skulle få lite extra ögongodis under kvällen. Han är ju faktiskt riktigt söt att titta på lille Måns fast man känner sig lite som en gammal snusktant som kastar lystna blickar på småpojkar...

Facebook

Var igår, innan matchen LHC-Mora (som vi vann enkelt med 3-0), hemma hos P & L och fick mig där en liten skopa ovett av min bror för att jag inte engagerat mig tillräckligt på facebook.
Var inne och la upp en sida där för ett bra tag sen, bara med namn, inga foton eller annan info, sen dess har några mail ramlat in om att nån vill lägga till mig som Friend, men jag har inte riktigt orkat bry mig. Nu fick jag alltså veta att det krävdes skärpning och en rejäl uppdatering av min profil inkl foto. Bäst att lyda tänkte jag och höll på med min Facebook långt in på småtimmarna i natt efter matchen och kvällsfika hemma hos K & A, som snällt tagit hand om Mr Big. Nu har jag uppdaterat min profil, lagt till fotoalbum och sökt efter vänner. Tihihi, måste medge att det faktiskt var riktigt skoj! Jag förstår inte allt ännu, med vampyrattacker, trädgårdar mm, men jag lär mig väl såsmåningom.
Hoppas vi ses på Facebook! :-)

Fredag & pokertime

Sitter på jobbet, slutade egentligen nyss men väntar kvar på Jo, hon stänger idag, vi ska direkt iväg in till stan och hem till J efter jobbet. Är ditbjudna på lite käk, från brorsans restaurang, och Texas Hold´em. Ska bli kul. Jo har vunnit mest de senaste gångerna vi spelat, borde vara någons annans tur idag, min t ex :-).
Ikväll är J.C också bjuden, en kompis från sommarjobben på Kalvuddens kollo (de bästa somrarna ever!). J.C är en person som jag uppskattar väldigt mycket, vi ses inte särskilt ofta, några gånger per år, han är ändå en väldigt god vän som det känns viktigt att fortsätta hålla kontakten med.
I övrigt så är även denna helg helt vikt åt kennelklubben, den tredje helgen av fyra i rad . Visst är det något jag tycker är roligt men jag längtar så efter en morgon när väckarklockan inte ringer. Denna helg ska jag hålla i en certifieringskurs för utställningsansvariga i olika ras- & specialklubbar.
Nu ringde K, hon var ute och gick med Rallii, de skulle komma in och hälsa på lite. Rallii är så gudomligt söt!

Melodifestivalen

Sitter vid datorn på nätet. Har just gjort lite uppdaterningar på skolans hemasida.

Har precis loggat in på Ticnets hemsida för att beställa biljetter till den av Melodifestivalens deltävlingar som går av stapeln i Cloetta center. Jag var knappast ensam om att vilja göra det nu, för det var minst 15 minuters kö på ticnets hemsida för att kunna komma in och beställa.
Vi var en gång på en deltävling nere i Jönköping och whihiiiii va det var kul! Melodifestivalen är alltid en av årets höjdpunkter :-).
Det känns som om biljetterna kommer att ta slut innan jag kommer in, ska prova att sätta mig i telefonkö också! Och det gick inte heller, inte ens i telefonkö, fick bara ett svar att det vara många som ringer just nu, försök senare :-(.
Har väntat i snart 20 min på nätet nu och ännu inte blivit insläppt. Kom igen nu!!!
Ska gå tillsammans med Jo, brorsan och hans fru. Svägerskan var lite tveksam, tyckte nog att det kunde vara skönare att se spektaklet hemma i tv-soffan. Men hon fick ge sig och glatt ställa upp på att följa med!
Så där ja, nu är det klart! Jag blev insläppt på ticnet, 9.17, beställde, betalade mina 4 biljetter och när det var klart 9.19 så var alla biljetter slut! Helt otroligt!
Hurra vad det ska bli skojigt!

Desperat nyfiken

Tisdag, kunde vara en tv-kväll att se fram emot, om det inte vore för att jag låtit min egen dumma nyfikenhet ta överhand.

Älskar desperate housewives och kunde inte låta bli att ladda ner alla avsnitt ur säsong tre redan tidigt i somras, så nu har jag ju sett allt. :-( Har gjort detsamma med Grey´s, CSI Miami och McLeod´s daughters. Dumt, mycket dumt! Nu finns ju inget att se på tv!!!! Överdriver lite, desperate kan jag gärna se igen, fast det är inte lika kul när jag redan vet vad som händer. Har faktiskt också sett första avsnittet av säsong 4.... Lära sig av sina misstag... hmmm.. det verkar ju väldigt onödigt :-/

Jag gillar Carlos, Bree och Lynette bäst. Avsnittet där Bree sprang till läkaren efter att haft sex för hon trodde hon var sjuk när hon egentligen bara fått sin första riktiga orgasm var helt oslagbart bra! Egentligen gillar jag nog alla karaktärerna, fast minst av alla Susan. Hon är lite som Ross i vänner, han är inte heller nån favorit.

Den gråhåriga skådisen som spelar politikern som Gabrielle förlovat sig med, som också spelat en date till Carrie i Sex and the city, tror han var politiker där också, han var för rätt länge sen med i en serie som jag minns att jag tyckte mycket om. Joe Slattery heter han. Originaltiteln på serien var Homefront, på svenska tror jag den hette typ Krigets vindar. Den utspelades i USA under andra världskriget. Två familjer stod i centrum för handligen, de rika fabriksägarna Sloan och arbetarfamiljen Metcalf. Joe Slattery spelade i den här serien en facklig företrädare, har sökt efter serien på dvd men inte lyckats hitta den tyvärr.
Har också, utan resultat, letat efter ännu en favoritserie från förr, Kampen om Colorado (Centennial). Å vad jag tyckte om den! Om de två halvblodsbröderna Jake & Mike Pasquinel, minns att en annan karaktär var Clay Basket. Den skulle jag vilja se igen!

Trött

Jag är SÅ trött. Min första tanke varje morgon då klockan ringer är; När får jag gå och lägga mig igen?!?
Jag gäspar mig igenom dagarna, känner mig konstant sömnig. Klart att det delvis beror på att det är höst och börjar bli mörkt och att den hemska, långa, mörka, kalla & vidriga vintern är på väg. Men det känns som om det är mer än det. Brukar alltid få en släng av höstdepp men i år är det lite värre än vanligt. Säkert beror det på att sommaren var så solfattig. Ljusterapi kanske inte vore så dumt ändå?
Ch, min kollega, har också haft en period då han kände sig konstant trött, men han har börjat med nån multivitamin och säger att det har hjälpt. Njae, är skeptiskt till att det verkligen är vitaminerna som gjort någon skillnad.
Tror att bästa medicinen är att försöka hitta på så mycket trevligheter som möjligt. Umgås med sina vänner, läsa bra böcker, se LHC spela hockey, titta på bra filmer. Skulle inte klara av att bli sittande hemma utan att det händer något för då är jag rädd att jag fullständigt går ner mig i depression.
Fast tänk om man ändå kunde göra en Mumin; gå i ide, vakna upp lite till jul och sen sova tills ljuset och våren är här.

Livsfarlig kamphund eller...

Fick ett MMS igår från G på två sötnosar i soffan en fredagskväll.

Lördagsnöje

Lördag morgon. Löser melodikrysset. Lite av ett måste på lediga lördagar. Än så länge ganska enkelt.

Idag ska jag jobba åt ÖKK (kennelklubben), vi ska fixa med domarinbjudningar till våra kommande hundutställningar. Ska bli kul.

Jag hoppas att en personlig favorit har möjlighet att komma till oss, nämligen "Gucci -brallan". Han, vars riktiga namn är Dr Tamás Jakkel, är en oerhört sympatisk domare från Ungern som T och jag arbetat tillsammans med flera gånger. Förutom att han är en fröjd för ögat är han också mycket kompetent, trevlig och så gillar han oss ;-) !

Det är ytterst sällan som T och jag råkat ut för en riktigt otrevlig domare men det är klart att vissa ser man mer fram emot att jobba ihop med mer än andra.

Att arbeta som ringsekreterare på hundutställning är verkligen kul och intressant! Under alla år jag jobbat på utställningar runt om i Sverige, från Halmstad till Sundsvall, har jag haft förmånen att få stifta bekantskap med människor från hela världen. När vi åker iväg och jobbar har vi väldigt roligt, mycket fnissande blir det. T ex när T står inne på en mack och ska skaka sin nyinköpta drickyoughurt och glömt att hon redan skruvat av locket så det skvätter youghurt över hela macken, eller när B ber mig köra en stund för att hon är trött och redan efter bara 2 minuters sömn slår upp ögonen och säger -Så, nu är jag pigg, stanna så kör jag!, eller när vi fick punktering på vägen till Högbo. En gång när vi sent en kväll kom fram till Gävle och skulle bo på ett vandrarhem och ägaren öppnar iförd endast en illa knuten morgonrock så bröt vi ihop och fnissade så hysteriskt att personerna i rummet intill vaknade och skällde på oss för att de skulle upp tidigt för att åka på hundutställning, Ska vi också fick de till svar!

Nu är det bara en fråga kvar på krysset, alla rutor är ifyllda. Det var väldigt lätt idag! Fick hjälpa G med Josephine Baker och Stakka Bo, känns bra att få glänsa lite med musikkunskapen ibland :-).

Fredag

Gillar fredagar på jobbet, inte bara för att det är veckans sista arbetsdag utan för att det är en bra arbetsdag. På förmiddagen har vi fritidspedagoger arbetslagsträff och kan ventilera både ditt å datt. Sen är det det fredagsfika i personalrummet, gott. På fredagar går alltid vi i fritidsgänget ut och äter lunch tillsammans och sen är man redo för en eftermiddag med barnen. Det är skönt att ha en "barnfri" förmiddag och kunna ladda upp inför fritidsaktiviteterna på eftermiddagen. Många gånger har vi som fritidspedagoger gjort av med allt för mycket krut i skolan på förmiddagen att orken nästa är helt slut då vårt riktiga uppdrag egentligen börjar, nämlingen arbetet på fritidshemmet. Sorgligt men sant. Men så är det att arbeta i skolans värld, där lärare och skolan är prioritet nummer ett och fritids får leva lite på undantag. Då är det bra att vara en del i ett arbetslag med andra fritidspedagoger för att tillsammans bli starka i vår yrkesidentitet och stå upp för fritids verksamhet. Skolstyrelsen presenterade i vintras en undersökning som visade just att verksamheten på landets fritidshem över lag har en för låg nivå just pga att pedagogerna tvingas lägga för mycket energi i skolans verksamhet och att barngrupperna är för stora samt lokalerna för dåligt anpassade. Men den då relativt nytillsatta alliansregeringens skolminister valde att bemöta det med nonchalans, han konstaterade att det tyvärr var så men i nuläget fanns inga planer på att se över eventuella möjligheter till förändringar eller förbättringar.

Falconsoffans HALL OF FAME i Cloetta Center

Tre glada grabbar från restaurang P2 i Falconsoffan på LHC:s premiärmatch. Tihihi

6-3 !!!!!

Heja heja heja cluben, LHC är dom bästa, heja heja heja cluben!!!!!

Vilken underbar match vi bjöds på i CC ikväll. Cluben bjöd på mycket bra hockey, en härlig intensitet matchen igenom, nja undantaget sista 5 i första perioden, men vad gör väl det. Det var en skön stämning i hallen ,drygt 8200 i publiken, högsta siffran hittills på säsongen. Rätt många tillresta HV-fans fanns på plats vilka hördes en hel del, i alla fall i början av matchen, de tystnade dock allteftersom tiden gick. Det var ren glädje att se LHC ikväll!

Vi var sjukt nära att vinna 26 000 kr på 50/50-lotteriet, vinstnumret var 7200, vi hade lott nr 7206...

En HV-supporter som satt 4 rader oavnför oss (tur det...) hade fått lite för mycket att dricka för i andra periodpausen tömde han hela sitt maginnehåll på bänkraden framför sig, nice... BLÄÄÄ! Han blev eskorterad ut av publikvärdarna och jag led med dem som hade sina platser där i närheten, kan inte ha luktat gott. Undrar hur nöjd denna man känner sig med sig själv när han vaknar imorgon?

Har just varit inne och kollat mitt dream team-lag, jag leder ligan vi bildat på jobbet vilket innebär att mina kära kollegor får bjuda mig på lunch imorgon, tack för det, Mathias Weinhandl (hat trick ikväll)!

Dumma gubbe!

Under tiden som jag satt hos Nettan, min frisör, och färgade håret, backade en man sin Merca rakt in i sidan på min lilla bil! Mannen kom in för att hämta mig på salongen och försökte skylla på att hans varningsystem inte fungerat i bilen, att jag stod felparkerad och visade att hans fina bil fått blå färg på lacken. Som om något av det spelade mig någon roll?!? Jag struntar absolut i om det blev nåt på hans bil, och ursäkta, men det spelar faktiskt ingen roll om jag står felparkerad eller ej, han får inte backa på min bil ändå (något jag för säkerhets skull ringde polisen för att kontrollera).
Hela dörren på förarsidan är intryckt. Det kommer givetvis att gå på hans bilförsäkring men det blir ju så mycket strul och det är TRÅKIGT!
Dumma gubbe, kunde han inte sett sig för!!!

LHC-HV71

Ikväll är det dags för hemmamatch igen. I tisdags tog cluben 2 välbehövliga bortapoäng i Karlstad och spelade där en mycket bra ishockey som lovade gott. Dagens möte blir tufft, HV leder serien och har imponerat hittills. Ska bli kul att se om Luoma, tidigare i LHC, gör lika mycket klumpiga misstag i HV-tröjan som han gjorde i cluben under förra grundserien. Jag minns att vi ilsket skrek oss hesa över Luomas inkompetens i egen zon. Märkligt nog gick han sen inte att känna igen i slutspelet där han var helt fantastisk. Men det funkar tydligen att mjäka runt i 55 omgångar och så glänsa under slutspelet för att bli erbjuden storlön i HV71.

Idag är också sista matchen vi har köpt biljett till. Nya biljetter släpps för medlemmar på måndag morgon, tänker att jag åker till Cloetta Center innan jobbet och köper biljetter åtminstone till en av hemmamatcherna under denna omgång. Blir hemskt dyrt att gå på alla :-(.

Som tur är finns webradion och så har både J & R säsongskortet så där kan man se matcherna framför tv:n.

Kom igen nu cluben!

Rallii

Detta är Staffen Rallii. Helt underbart rar liten tjej! Mr Big gillar henne också, fast hon får inte komma nära när han sitter i någons knä för då blir han skogstokig och attackerar stackars Rallii. Jag har en elak liten hund :-(.

Wabi

Detta är G & S nya familjemedlem, urtrevliga American Staffordshire terriern Wabi.

Nya hundägare

På kennelklubbens utställningar har vi ett gäng som sköter allt det praktiska, "Marktjänstpersonal". Tidigare år har det skötts av en av våra lokala kennelklubbar men det samarbetet fungerade inte tillfredsställande utan vi blev tvugna att se oss om efter en annan lösning. Jag inventerade då mitt kontaktnät och lyckades få ihop 10 st, släkt, vänner, vänners vänner, gamla fritidsbarn som blivit vuxna (märkligt med tanke på att jag inte blivit äldre alls...). Detta gäng har varit med oss under två år nu och gjort ett alldeles fantastiskt bra jobb! Vi i kennelklubben är mäkta stolta över att vi har så bra marktjänst. De har en mycket stor del i att våra senaste utställningar blivit så lyckade som de blivit. Besökare har berömt det positiva bemötande de fått av marktjänsten på parkering och vid entrén. Vi är ett stort tack skyldiga hela detta gäng för det arbetet de så väl utför åt oss!

Men det var ju egentligen inte det jag tänkt skriva om, utan att i detta gäng fanns från början inga "hundmänniskor" men efter utställningen i augusti har detta förändrats. P, som äger föräldrarna till min Mr Big, har uppfödning av American Staffordshire terrier och Staffordshire Bullterrier. Några av hans hundar har varit med på utställningarna och lyckats charma några ur marktjänstgänget. Så nästan direkt efter utställningen blev P kontaktad av både G & S och A & K som var intresserade av Am Staff resp Staff. P som alltid är väldigt juste lät de båda ta hem varsin vuxen hund på prov. Jag fick på en utställning i Stockholm ta med mig den alldeles bedårande lilla röda Staff-tiken Rallii hem till A & K i Mjölby. Rallii var parad och skulle enligt den första övernskommelsen bo hos dem fram till det var dags för valpning. K var nog först lite skeptisk till just denna ras, men inte heller helt säker på vad för ras hon ville ha. Perfekt att få låna en hund för att först och främst känna om man verkligen passar att ha hund.

Det dröjde inte många dagar efter att Rallii kommit till Mjölby som G ringde mig och sa att han satt i soffan med världens goaste Am Staff i knät. Wabi hade flyttat hem till Ekholmen! Också hon var parad och skulle få bo hos G & S fram till valpning.

A berättade att J, också en av grabbarna i marktjänsten, varit inne hos honom på jobbet och berättat att han skulle iväg till en Bullterrierkennel och titta på valpar!

Rallii var inte dräktig, hon fick följa med hem från kennel Zican i Åkersberga på en gång, medan Wabi fick vara kvar. Idag ringde G och glatt berättade att nu var Wabi hemma i Ekholmen igen, inte heller hon hade några valpar och från och med nu var Wabi deras. Det gick verkligen inte att miste på glädjen i rösten på G! Jag förstår precis, det ÄR härligt att ha hund!

A & K har blivit medlemmar i kennelklubben och planerar att åka på hundutställningar för att lära sig mer och träffa andra Staff-ägare. Säkert kommer också Rallii att ställas ut med hjälp av P på flera utställningar framöver.
Närmast har vi bokat en resa till Stora Stockholmsutställningen i mitten av december!

När hela marktjänstgänget träffas igen vid vår utställning i vår kommer minst tre nya hundar att vara med!

Medarbetarsamtal

Har just avslutat ett medarbetarsamtal. Känns sådär faktiskt. Numera ska medarbetarsamtalet kopplas till det kommande lönesamtalet som ligger till grund för den individuella lönesättningen (som i sig är ett skämt..). För mig känns det helt motsägelsefullt. Jag minns när dessa medarbetarsamtal introducerades i skolvärlden för typ 12-13 år sedan. Då skulle det vara ett tillfälle för att i förtroende prata med chefen om sin arbetssitution, om vad som fungerade väl och vad som var svårt. Att nu avslöja sina svagheter känns ju inte särskilt lockande då det sen i ett senare skede kan generera till ett sämre lönelyft.

Det är en konstig situation överhuvudtaget att sitta med chefen på var sin sida om ett bord och utbyta förtroligheter. Som anställd är man alltid i beroendeställning till sin chef och då automatiskt i underläge.
Känns skönt att samtalet nu är över och det dröjer månader tills det är dags igen, då blir det lönesamtal, vilket jag säkert får möjlighet att återkomma om.

Något fattades

Matchen i lördags hade verkligen allt men ändå var det något som saknades. Farbrorn var inte där. För första gången var det tomt på hans plats. Hans två ständiga följeslagare var inte heller där. Hoppas verkligen att han är tillbaka igen på torsdag då cluben möter HV71 hemma i CC.

Anatomikurs med Gerard O´Shea

Anatomi & hockey

Puh! En intensiv helg är över och ny jobbvecka har just börjat.

Det har varit Anatomikurs med Gerard O´Shea på kennelklubben, började i fredgas kväll och slutade igår. Jag har deltagit vid flera av Gerards kurser och imponerats varje gång över hans oerhörda förmåga att kunna göra ett sådant tungt och svårt ämne så roligt, inspirerande, lättförståligt. Han förklarar i 3d med kroppen och hjäp av övriga delatagare, han står på bord, kör "skottkärra" med en deltgagare, demonstrerar rörelser i en vals med en annan. Han förklarar tvådimensionellt med informativa OH-bilder och lättförsåeliga stenciler, han pratar på lite svenska och lite engelska med ett brinnande engagemang om detta ämne. Tänk att Gerarad lyckas fånga hela gruppens intresse kl 9 en fredagkväll med 2 timmars information om skulderläge!
Jag har just denna helg inte kunnat deltaga under hela kursen då jag varit ansvarig för "marktjänsten". Jag har kokat kaffe, fixat med lunchen (som jag inte lagat själv utan smidigt åkt och hämtat på brorsans resaurang, gottgott).
På lördagseftermiddagen lämnade jag lokalen tidigt för att med LHC-halsduken runt halsen fara iväg till Cloetta Center och se cluben spela mot Modo. WOW! Vilken match! Det var alldeles underbart att se laget spela hockey denna lördagskväll. De visade VILJA, något som saknats tidigare. Det blev en målkvalkad och vi skrek oss hesa av lycka! Våra kamrater sprang snabbt till baren varje paus och leendet på J blev bara bredare och bredare ju längre kvällen gick. A-K skrik blev också högre högre, dessutom lyckades hon gång på gång skrika att LHC skulle spöa Timrå. Vilket de visserligen ska, fast kanske inte just denna gång då de mötte Modo :-).
Nu hoppas vi bara att den första bortasegern kommer snart!

10 minuter till nedsläpp

Är hos Jo, hon är inte hemma än, kommer senare. Har parkerat mig i tv-soffan framför canal plus. LHC - Södertälje (tvi för Tälje!) spännande! Kom igen nu cluben!!!
Kände att jag ville ordna ett litet tack till Jo för att jag får kolla på matchen här, så jag har lagat mat. Köttfärslimpa där potatis, morötter, lök & broccoli steks samtidigt i formen, mums!
På lördag har vi biljetter till hemmamatchen mot Modo! Underbart att tillbringa lördagskvällen i Cloetta Center tillsammans med ett gäng goda vänner :-).
Nu drar matchen igång, ut och dominera nu LHC!

Tung back

Klart med ny back för LHC, vilket vi verkligen behöver av spelet att döma hittills. En tjeckisk back med spel i NHL bakom sig, Josef Melichar. Han beskrivs i tidningen som en tung defensiv back. Märklig värvning, eftersom cluben flera gånger uttryckt att vad man saknar är en spelskicklig offensiv back, en bra ersättare för Mange Johansson. Har en känsla av att en del av spelarna kommer att få lämna truppen den närmaste tiden, Burke Henry får nog inte sitt try out-kontrakt förlängt och Redlihs har inte haft mycket istid/match än så länge. Återstår att se...
Ikväll möter vi Södertälje. Dags för säsongens första hemmaseger! Matchen går på Canal + så jag har bokat en plats hemma i soffan hos Jo. Heja heja heja cluben !!!!

Bonde söker fru

Tv-kväll. Ny säsong av Bonde söker fru, premiäravsnitt idag. Såg inte särskilt mycket av det förra säsongen men det känns ändå som om jag sett varenda avsnitt på grund av kvällspressens ständiga rapporteringar om allt och inget som hade med programmet att göra. Tänker inte följa det i år heller, väljer Roomservice med Johnny & Mathias på kanal 5.
Inte mycket i dagens såpor känns särskilt lockande eller spännande längre. Jo, underbara Wild Kids är en höjdare, det bästa barnprogrammet (även för vuxna) sen Fem myror är fler än fyra elefanter!
Tänk så bra första Robinson var. Med snygg-Martin på ena sidan av ön och "Pastor" Kent på andra. Då när de deltagande ännu var lyckligt ovetande om vilket otroligt mediaintresse serien skulle väcka och inte gick runt på ön och såg fram emot att som lön för mödan få hälsas välkomna på kändisfester av Micke Bindefeldt. Då var det ju riktiga människor med, personer som blottade sina goda och sina mindre sympatiska sidor. Då var det lätt att känna engagemang för serien, att "heja" på en person eller ett lag. Det var ju dessutom den stora snackisen under kafferasten på måndagen.

Rusningstrafik

Det första jag gör när jag kommer hem, efter att ha rastat Mr Big, är att kolla mailen på datorn, eller det var iallafall det första , sista dagarna har jag varje gång jag slagit på datorn kollat om L skrivit något nytt i sin blog, vilket hon oftast har för hon är flitig på att skriva.
Är just hemkommen från resan till Åkersberga tillsammans med G, K & A. De skulle upp till kennel Zican med sina resp fodervärdshundar, Rallii & Wabi, för att de båda ska föda sina valpar. Nu visade sig att Rallii med all säkerhet inte var dräktig och fick följa med hem igen till stor glädje för K & A som tyckte det var jobbigt att behöva lämna bort henne.
Där i huset på berget utanför Åkersberga finns förutom 4 katter, X antal Am Staffar också en hel flock med Russkiy Toys (8st), bl a Mr Bigs mamma Gloria och pappa Leffe. Jag tänkte att Mr Big skulle tycka det var kul att träffa en massa hundar i hans egen storlek så när de båda Toy-hanarna blivit inlåsta fick Mr Big komma ut. Men hua, han gillade inte att va med alla de där små! Han ställde sig avvaktande under en stol och försökte ignorera dem. Han nosade lite nonchalant på de som kom fram till honom men tröttnade snabbt och kom bort till mig istället. Nej tack, såg han ut att tänka, såna där små Russkiy Toys är inget för mig, jag är ju en stor kille vars bästa kompisar är staffen Rosa och salukin Gucci.
I bilen på vägen dit lyssnade vi till våra nya favoriter Anthony & the Johnsons :-), under hemresan var det sportradion med elitseriebevakning. Kändes inget bra att höra rapporteringen från Skandinavium där LHC åkte på spö av Frölunda med 4-1. Inte bra att spela så illa på bortaplan, skärpning nu grabbar !
Vi lyckades passera Stockholm mitt under värsta rusningstrafiken och fastnade i långa bilköer. Varför kallas det rusningstrafik ? Det är ju långt ifrån någon rusande trafik, tvärtom, sniglande trafik vore en mer sanningsenlig beskrivning.
Skulle aldrig klara av att ha det så varje dag, att sitta i bilkö både till och från jobbet, har absolut inte det tålamodet. Skulle få magsår på en vecka.

Ny bekantskap

Fick ett mess av N att jag nog skulle garva åt honom för han, "rockersgrabben", hade hittat nån Anthony and the Johnsons som han sett på tv och nu satt och lyssnade på via nätet. Hade jag aldrig hört talas om. Laddade genast ner några låtar på DC++, lät ju sådär och jag smålog för mig själv, tänkte att nu börjar N allt bli gammal och soft :-D.
Kollade sen YouTube, och faktiskt lät det inte så illa vid andra lyssningen, tvärtom. Jag fastnade bl a för You are my sister. Hmmm, inte alls illa. Detta kommer jag definitivt lyssna mer på!

Bill och Bull

Li min kollega som för närvarande är mammaledig kom förbi på jobbet. Hon hade lämnat av sin dotter på barngymnastik i skolans idrottssal och stannade till på en liten pratstund. Vi har arbetat tillsammans på fritids i många år och trivs väldigt bra ihop. Vi känner varandra väldigt väl och kan lätt läsa av varandras olika känslostämningar som för andra nog är helt osynliga. Vi brukar skämtsamt kalla oss för Knoll & Tott men egentligen är det nog mer som katterna Bill & Bull som alltid säger samma sak, fyller i varandras meningar. Inte för att vi alltid ska envisas med att tycka likadant utan för att det bara blir så. Li är en person som jag tror ingen kan tycka illa om. Jag har haft många olika kollegor som jag fungerat bra ihop med, men inget går upp mot det samarbete som Li och jag har haft och också kommer att ha i framtiden hoppas jag. Framförallt har vi väldigt roligt ihop, alla dagar, även de som under en period för några år sedan var väldigt jobbiga och tuffa, har varit fyllda av många härliga skratt.
Att sitta så här och prata en stund med henne nu när vi inte ses varje dag känns värdefullt.
Även om jag trivs väldigt bra tillsammans med mina nuvarande kollegor så är det allt ibland lite tomt att vara Bill utan Bull... :-(