Kristian Luuk

Fastnade i Luuks nya program på SVT, där han samtalar med en gäst som ska ta med ett antal musikvideor som betyder något speciellt för dem. Ett intressant programupplägg. Dagens gäst är Mona Sahlin. Jag måste erkänna att jag slutade lyssna redan efter en kort stund, inte för att det var dåligt utan för jag började fundera på vilka videor jag skulle välja och varför. Så svårt att välja.. hmmm

1. Redemption song - Bob Marley. Det är augusti 1983, skolstart , jag har börjat på högstadiet. En dag erbjuder mig J skjuts hem på hans moppe, storögt tackar jag ja och följer med hem till honom. J blir min första stora tonårskärlek. Aldrig hade jag kunnat tro då att han idag, 24 år senare, fortfarande skulle vara en viktig del av mitt liv om än inte längre som den stora kärleken.
2. Lyckliga gatan - Anna-Lena Löfgren. Framkallar bilder av mig sittandes på parkettgolvet framför stereohyllan i vardgasrummet hemma hos min vän L, med hennes mammas singelsamling som förutom denna låt också innehöll Sånt är livet med Anita Lindblom och mamma är lik sin mamma med Siw Malmqvist, Jag ringer på fredag med Sven-Ingvars m fl, m fl. Singlarna var samlade i en speciell singelpärm. Ler vid minnet :-) Har många minnen tillsammans med L, något jag säkert får anledning att återkomma till i min blog framöver.
3. Ska vi plocka körsbär i min trädgård - Ann-Christine Bärnsten. Dagen efter den stora personalfesten då barnen åkt hem från Kalvuddens internatkoloni. Jag, F, Å och K städar undan efter partyt som varat till soluppgången. På radion spelas denna låt vilket får oss att tramsigt sjunga och dansa med våra sopkvastar som mickstativ. Desutom skulle denna låt få symbolisera min kärlek till schlagerfestivalen.
4. American woman - Lenny Kravitz. N gick en kurs för mig i Kennelklubbens regi. Sen dess har han kommit att bli en mycket god och uppskattad vän till mig. Vi delar intresset av hund och hundutställningar. Många kvällar efter ett par glas vin (för mycket) har vi suttit uppe sent och tjatat om musik, film, skådisar så mycket att alla andra utom vi två tröttnat och gått och lagt sig. Härliga stunder med vad vi tycker är oerhört seriösa diskussioner :-).
5. I hennes sovrum - Joakim Thåström - Thåström har funnits med mig sen jag i trean satt i fönstret hemma tillsammans med A-S och lyssnade till Ebba Grön på kasettbandspelaren. Jag har sett Ebba, Imperiet och Thåström live flera gånger och det har varje gång varit en fantasisk upplevelse. Just denna låt väcker starka känslor i mig, jobbiga, obearbetade känslor, samtidigt ger låten mig en viss form av tröst. En mycket vacker låt.
6. Stuck in the middle with you - Steelers wheel. Tarrantinomusik. Denna låt får symbolisera all fantastisk filmmusik som med fingertoppskänsla valts för att förmedla en viss stämning/känsla. Musik som redan vid första tonen tar en med tillbaka till biosalongen, till filmens handling, till var och med vem man såg filmen med. Kunde lika gärna varit, Little less conversation med Elvis Presley, Nino Rotas underbara musik ur Gudfadern, Summernights ur Grease, Far jag kan inte få upp min kokoksnöt från den alldeles fantastiska Mitt liv som hund eller varför inte Sweet home alabama med Lynyrd Skynyrd från charmiga Forrest Gump.

Utöver sex favoriter skulle man ta med en "skämmis-låt". En låt man egentligen inte vill erkänna att man gillar. Först tänkte jag, att nej det finns ingen sån låt, varför skämmas för något man gillar? Men när jag verkligen rannsakade mig själv så kom jag på en låt som av någon märklig anledning alltid gör mig på gott humör trots att jag vanligtvis mår dåligt av traditionell dansbandsmusik, Inget stoppar oss nu från Colins Nutleys film Black Jack skulle få bli min "Skämmislåt".

Hockeypremiär

I måndags var det säsongspremiär i Elitserien. Så tillsammans med 5 vänner, alla iklädda LHC-halsdukar (i strålande sol), begav jag mig förväntansfull till Cloetta Center. Redan på planen utanför CC mötte vi "farbrorn", mannen med plats raden bakom min brors säsongsplatser (vilka vi brukar låna titt som tätt). "Farbrorn" (vi måste presentera oss för varandra snart!) har gått på hockey sen det spelades på en utomshusrink, han har verkligen LHC i sitt hjärta. Han kommenterar allt som händer på plan, han kan alla spelares smeknamn. Till en början tyckte vi att han var rätt påfrestande, att han pratade sönder matcherna, men med tiden har han kommit att bli en trevlig del av att se på hockey. Under de senaste tre säsongerna har vi pratat mer och mer med honom, och det hade inte kännts som hockey utan att fått träffa honom nu. I år sitter vi visserligen på samma sektion men inte raderna ovanför varandra.
När lyset i CC släcktes och laget åkte in på planen ryste jag av välbehag, jag vände mig mot T som också sa att hon hade gåshud. Det pirrade i kroppen, hockey är härligt! Vilken tur att det finns något att se fram emot så här när hösten och mörkret gör sitt intåg.
LHC vann premiärmatchen mot Timrå. Nu är vi igång! Heja heja heja cluben, LHC är dom bästa!

4 inlägg per dag

Såg på Babben & Co igår där en av gästerna Magnus Uggla sa att man skulle skriva minst 4 inlägg per dag för att hålla en blog vid liv, hrm... då är väl min blog stendöd då :-/
Får försöka ta mig tid att skriva några rader åtminstone en gång per dag.

Alla är vi barn i början

L, min allra bästa vän har börjat Blogga. Hon har en alldeles fantastisk blog, Mammamummel, vilken genast inspirerade mig att återuppta Bloggandet. Gjorde ett försök för ett tag sedan och började ambitiöst men lät det sen tyvärr rinna ut i sanden.
Tänker att jag denna gång ska försöka sänka ambitionsnivån för att inte få prestationsångest och ge upp Bloggandet nästan innnan jag hunnit börja.

Min Blog kommer att handla om min hund, Mr Big, om mitt engagemang i kennelklubben och mina resor till olika hundutställningar, om hockey nu när elitserien drar igång, om mitt jobb på skolan & fritids tänker också att jag ska skriva om film och tv.